| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFFICIERA of1isie4ra l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) -te KyrkohÅ 1929, s. 321 (1846)). vbalsbst. -ANDE.
förrätta tjänst, tjänstgöra (vid ett visst, vanl. högtidligt tillfälle); utföra l. deltaga i utförandet av en ceremoni o. d.; utom ngn gg om ä. förh. numera i sht dels (i icke officiellt spr.) om präst som förrättar liturgisk handling (altartjänst, dop, vigsel, jordfästning osv.), dels (tillf.) om officiant (se d. o. d β) i en orden. PH 9: 698 (1771). Tvenne herrar i uniform, som .. officierade i egenskap af (kyrko-)marskalkar. Blanche Våln. 639 (1847). (Vid båren talade) den officierande prästen .. om Guds och mänskors hjärtelag. Hellström Malmros 350 (1931). Ekstrand Karlbg 250 (1937; om pager vid taffel i början av 1800-talet). Vid gudstjänsten officierade hans fem söner, samtliga präster i stiftet. DN(A) 1946, nr 83, s. 7. — särsk. i oeg. l. bildl. anv. Lamm UpplRom. 1: 223 (1918). Bakom disken officierade banktjänstemännen högtidligt vid kapitalismens högaltare. Siwertz Sel. 2: 140 (1920).
Spalt O 294 band 18, 1949