Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OFFICIAL- of1isia3l~ l. 0103~.
Etymologi
[jfr t. offizial-; ytterst av lat. officialis (se OFFICIELL)]
jur. ss. förled i ssgr vilka beteckna ngt som faller under de offentliga rättsinstitutionernas befogenhet l. sker gm deras försorg o. d.
Ssgr (jur.): OFFICIAL-BROTT. (mera tillf.) brott av det slag som det åligger allmän åklagare att beivra. 2NF 33: 1135 (1922). —
-DELGIVNING~020. (mera tillf.) av offentlig myndighet ombesörjd delgivning (åt part l. instans o. d.) av till processakt hörande handling. Kallenberg CivPr. 2: 194 (1928). —
-INITIATIV. (mera tillf.) initiativ till åtal, taget av allmän åklagare o. d. Minnesskr- 1734Lag 1: 136 (1934). —
-MAXIM(EN). = -princip(en). Minnesskr1734Lag 2: 1045 (1934). —
-PRINCIP(EN). den av huvudprinciperna för det processuella förfarandet som innebär att de offentliga rättsorganen ha befogenhet o. plikt att inleda rättegång samt att sörja för fullständig utredning däri; jfr dispositions-princip 2. 2NF 5: 370 (1906). —
-PRÖVNING. prövning (av ngns l. ngts befogenhet l. av den formella behörigheten i ngns talan o. d.) som lagen ålägger offentlig ämbetsmyndighet; särsk. om dylik prövning utförd ”ex officio” av domstol med avs. på dess egen l. underrätts behörighet att behandla ett visst mål. Kallenberg FörelRätteg. 1: 23 (1902).

 

Spalt O 291 band 18, 1949

Webbansvarig