Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCKRA ok3ra2, förr äv. VUCKRA, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Linc. (1640), Lind (1749; under wucherey)), -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING (†, Adlerbeth HorOd. 175 (1817), Björkman (1889)); -ARE (se d. o.); jfr OCKER, sbst.1
Ordformer
(ock- 1541 osv. ok- 15411687. vuck- 15401558. åck- 1546c. 1750. åk- 15461734)
Etymologi
[fsv. okra; jfr d. ågre, nor., nyisl. okra, t. wuchern, ä. eng. o(c)ker; avledn. av OCKER, sbst.1]
— jfr AV-, UT-OCKRA.
1) motsv. OCKER, sbst.1 1: vid utlåning av pängar (l. livsförnödenheter) taga ränta (l. göra sig vinst), utlåna ngt mot ränta; äv. dels i uttr. ockra på ngt, utlåna ngt mot ränta, dels i uttr. ockra på ngn, vid utlåning taga ränta av ngn; jfr 2; numera bl. (enst.) i bibeln (se ex. fr. 1917 nedan), av språkkänslan närmast uppfattat ss. hörande till 2 (jfr anm. till OCKER, sbst.1 2). Tu skalt icke ockra på tinom brodher, antingen medh penningar eller fetalia, eller medh någhon ting ther man medh ockra kan. 5Mos. 23: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: taga ränta av). Then intet okrar, then ingen winning tagher, .. han skal (osv.). Hes. 18: 8 (Bib. 1541). Ockra, thet är tagha rento aff vthlänta penningar, wari sigh antingen meer eller mindre. Balck Musæus V 2 a (1596). Ockra på sina penningar. (I mild. bem.). Nordforss (1805). Du skall icke ockra på honom (dvs. din broder som råkat i armod) eller taga ränta. 3Mos. 25: 36 (1917; Bib. 1541: tagha ocker; Vulg.: accipias usuras). — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ande, om utlåning mot oskälig ränta, i förb. med bestämning som anger att räntan är oskälig; utan bestämd avgränsning från 2. Schmedeman Just. 466 (1666). Omåtteligit okrande. Bergv. 1: 366 (1687).
b) (†) i allmännare l. bildl. anv. (jfr 3): göra ngt vinstbärande, skaffa sig avkastning av ngt; anträffat dels i uttr. ockra på ngt, dels tr., i uttr. ockra så l. så många procent av ngt, utvinna en avkastning av ngt som belöper sig till så l. så många procent. Han ockrar hundrade procent utaf sin trogna spada. Liljestråle Fid. 534 (1772). Det är lofværdt ocker, då man ockrar på sin egen åker och jord. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
2) motsv. OCKER, sbst.1 3: bedriva ocker; ngn gg (i sht förr) övergående i bet.: göra ojusta, (smått) ohederliga affärer, ”schackra” o. d.; i ä. ex. ofta svårt att skilja från 1 (jfr anm. till OCKER, sbst.1 2). (Fribytaren Udde var hätsk mot köpmän, emedan) Köpmannen igenom itt skenneligit och swickfult åckrande sökte sin näring. Schroderus JMCr. 121 (1620). Wij spörie, at .. ett stort miszbruuk, medh ockrande och ett oskäligt interesse tagande, meer och meer sigh begynner at inrijta (dvs. vinna insteg). Stiernman Com. 2: 800 (1656). Judar, som ockra och skinna til bara benen. Dalin Arg. 1: 106 (1733, 1754). Ej ockrar jag, / Ej vill för andras lif betald jag blifva, / Jag kom att kriga här, ej handel drifva. Kullberg Tasso 2: 256 (1860). Lundegård Prom. 1: 151 (1893). Östergren (1933). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. ockra med, äv. (numera föga br.) på, förr äv. av ngt, göra sig oskälig vinst på ngt gm utlåning l. försäljning av det, driva ockerhandel med ngt. At icke den .. fattigas must, märg och blod må aldeles genom så sielfsvåldigt stegrande och okrande af denna högst nödvändiga .. vahra (dvs. spannmål) utpinas. 2RARP 15: 187 (1746). Ockra på sina varor. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). De rikare ockrade .. med sina förråder, medan de fattige svälte ihjäl. Mankell Fältsl. 278 (1858).
b) (†) i uttr. ockra på ngn, göra sig oskälig vinst vid låne- l. affärstransaktion med ngn, ”skinna” ngn gm ocker. Stiernman Riksd. 755 (1622). Wallquist EcclSaml. 1—4: 551 (1790). Weste (1807). Ahlman (1872).
c) tr.
α) (tillf.) utlåna (ngt) mot ockerränta. 4,000 ryssar finnas (i Harbin) .. och 40,000 judar .. som ockra penningar till ryssarne. Nyström NKina 2: 277 (1914).
β) (†) förvärva (ngt) gm att bedriva ocker l. att ta oskäligt betalt o. d. Tröskaren (som tagit en stor del av bondens spannmål ss. trösklön) sätther åther när han hem kommer, samme spannemåle som han aff Bonden åkret haffwer, androm så dyrt j händer som han sielff will. G1R 18: 37 (1546). Ockradt Capital. Bellman Gell. 68 (1793).
γ) (†) göra sig oskälig vinst vid låne- l. affärstransaktion med (ngn), ”skinna” (ngn) gm ocker. Swedberg SabbRo 962 (1690, 1712). Yppighet orsaken är, at fattige skinnas och ockras. Nicander GSann. 120 (1767).
d) (†) mer l. mindre oeg., i fråga om oskälig vinst som göres vid växeltransaktion; i uttr. ockra på ngt; jfr OCKER, sbst.1 3 slutet. PH 6: 3645 (1755).
3) bildl. (jfr 1 b, 2 d).
a) i bildl. anv. av 1, i fråga om ett icke otillbörligt utnyttjande av ngt.
α) [efter Jesu liknelse om de anförtrodda punden; jfr språkprovet från Luk. 19: 23 under OCKER, sbst.1 1] (i religiöst spr. o. vitter stil) i uttr. ockra med sitt pund l. (tillf.) sina gåvor o. d., väl utnyttja sina (materiella, fysiska o. andliga) tillgångar l. resurser l. anlag, ”göra sitt pund räntebärande”, ”väl förvalta sitt pund”; motsatt: ”gräva ned sitt pund”. Kolmodin QvSp. 1: 239 (1732). Till och med penningen är så andelig att dess väsende icke bevaras genom att nedgräfvas; man måste ockra med sitt pund heter det. SKN 1843, s. 212. Prosten Åhberg var en god prest, som med nit och trohet skötte sitt kall, väl ockrande med de gåfvor han fått. Hagström Herdam. 2: 390 (1898). Endast genom att ockra med de förlänta punden, genom att med dem förvärfva nya pund kan en Guds tjänare hafva och behålla hvad som blifvit honom en gång förlänadt. Billing Betr. 667 (1907). Östergren (1933).
β) (†) i uttr. ockra med minuterna l. tiden o. d., väl utnyttja minuterna resp. tiden. Rydberg Ath. 40 (1859). Därs. 230.
b) i bildl. anv. av 1 l. 2, i fråga om ett otillbörligt l. förkastligt utnyttjande av ngt.
α) (i sht i vitter stil) i uttr. ockra med ngt, göra affärer l. ”schackra” med ngt (som överhuvud icke får brukas i affärssyfte), skaffa sig vinning l. fördel gm att otillbörligt utnyttja ngt. En qvinna ockrar med sina behag. Lindfors (1824). (Avlatskrämarna) ockrade med himlens nåd för guld. Nybom SDikt. 1: 147 (1846, 1880). Hon ville .. icke oskära sin sorg genom att ockra med den, genom att med den köpa andras medlidande och intresse. Heidenstam End. 278 (1889). Löwegren Hippokr. 1: 542 (1909).
β) i uttr. ockra på ngt, otillbörligt utnyttja l. draga fördel av ngt. (Erik Dahlberg) tillhöll i synnerhet Lifländska embetsmännen, att ej ockra på sin Öfverhets förtroende. 1SAH 1: 319 (1786, 1801). Jag är rädd att allt förmycket ockra på ditt och andras tålamod (med min berättelse). Andersson Verldsoms. 2: 194 (1854). Man brukar klaga på tidningarna att de i sina rättegångsbeskrivningar ockra på läsarens sensationslystnad, men (osv.). SocÅb. 1940, s. 155. Hur länge har det inte ockrats på sjuksköterskornas lojalitet mot sin uppgift? SvD(B) 1945, nr 199, s. 10.
c) (†) tr., i uttr. ockra ngt för ngt, förvärva ngt (ss. belöning) för ngt l. dyl. Hur öfwerflödigt åckrar / Jag ewig Frihet för en kårter Siälens Twång! SkrVSocLd 20: 121 (1692).
4) [efter t. wuchern] växa (alltför) yppigt, frodas; i ssgn FORT-OCKRA.
Särsk. förb.: OCKRA AV. (†) till 2 c β, i uttr. ockra ben och hud av ngn, grundligt ”skinna” ngn. Den inthet Åkrar af sin’ Nästa Been och Huud. Achrelius Jos. A 4 b (1692).
OCKRA SIG TILL10 0 4. (mera tillf.) till 1, 2: gm ocker (förr äv. gm utlåning mot skälig ränta) förvärva (ngt, särsk. så l. så stor ränta). RA I. 1: 272 (1540). Grebst 1År 174 (1912). särsk. (†) i oeg. l. bildl. anv.; jfr ockra, v. 3. (De visa klostren för främlingar) görandes sin flit .. att släntra eller åckra sig till något, det må vara genom godt eller ondt manér. Eneman Resa 2: 245 (1712).
Avledn.: OCKRARE, se d. o.
OCKRERI104, n. [jfr d. ågreri, t. wucherei] (numera föga br.) till 2: ockrande, ocker. Dalin Arg. 1: nr 48, s. 5 (1733). Hagberg Shaksp. 6: 68 (1849). Östergren (1933).

 

Spalt O 187 band 18, 1949

Webbansvarig