Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBSTINATION, r. l. f.
Etymologi
[jfr ä. eng. obstination; av fr. obstination, av lat. obstinatio (gen. -ōnis), till obstinare (se OBSTINERA)]
(†) = OBSTINATHET. (Vi) beklaga at .. dhe Pohler uthaf obstination .. sökia at continuera krijget. Stiernman Riksd. 1267 (1657). Besegrandet af hästens obstination. KrigVAT 1839, s. 297. Ekbohrn (1904). —

 

Spalt O 137 band 18, 1949

Webbansvarig