Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBSTINATHET -na3t~he2t, äv. —4~1, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[avledn. av OBSTINAT]
(numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara obstinat. Lindh Huuszapot. 29 (1675). Östergren (1933). —

 

Spalt O 137 band 18, 1949

Webbansvarig