Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OAVHÄNGIG ω3~avhäŋ2ig, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. unabhängig; av O- 1 o. AVHÄNGIG]
icke avhängig (av ngn l. ngt); oberoende; självständig, fri; jfr INDEPENDENT I. En oavhängig stat. Möller 2: 1162 (1785). Efter Attilas död .. voro gepiderna de förste, som gjorde sig oafhängiga af hunnerna. NF 5: 1085 (1882). Rådman Tollin var en stolt och oafhängig man. Lundegård Prom. 1: 51 (1893). Smith OrgKemi 131 (1938). särsk. [jfr motsv. anv. i t. o. av eng. independent] (†) i utvidgad anv., i uttr. oavhängig förmögenhet, nettoförmögenhet (som skänker ägaren oberoende); jfr FRI 21 b δ. SC 1: 14 (1820).
Avledn.: OAVHÄNGIGHET, r. l. f. [jfr t. unabhängigkeit] oberoende; självständighet; frihet; särsk. i uttr. oavhängighet av, förr äv. från l. under ngt; jfr independens. Möller 2: 1162 (1785). Atterbom PhilH 210 (1835: från). Boström 2: 18 (1838: under). Cassel TeorSocEkon. 35 (1934: av).
Ssgr: oavhängighets-förklaring. [jfr t. unabhängigkeitserklärung, eng. declaration of independence] officiellt tillkännagivande varigm en stat förklarar sig självständig, självständighetsförklaring; äv. bildl., om förklaring l. handling varigm ngn hävdar sitt oberoende o. d. SC 2: 76 (1821). 3SAH LIV. 2: 266 (1943; bildl.).
-krig. [jfr t. unabhängigkeitskrieg, eng. war of independence] krig som föres för vinnande av nationell oavhängighet; jfr frihets-krig. 2NF 4: 1 (1905; om nordamerikanska frihetskriget).

 

Spalt O 32 band 18, 1949

Webbansvarig