| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄRVARANDE nä3r~va2rande l. næ3r~, sbst.1, n.; best. -et.
1) = NÄRVARO 1; numera bl. (tillf.) i anv. ss. rent vbalabstrakt; förr äv. konkretare, i uttr. i ngns närvarande o. d., i ngns närvaro. UpplDomb. 5: 27 (1599). Wthi ärlighe mäns näruarende. UppsDP 8/7 1601. Chesnecopherus Skäl Dd 2 a (1607).
2) (†) = NÄRVARO 2. Brask Pufendorf Hist. 415 (1680). Finska angelägenheterna lära ock hafva fordrat hans (dvs. biskop Björn Gregerson Balts) närvarande i landet. Lagerbring 1Hist. 3: 843 (1776).
Spalt N 1118 band 18, 1948