Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄPST näp4st, förr äv. NÄFST, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. (†) -er (Schmedeman Just. 445 (1665), Spongberg Soph. 85 (1866)).
Ordformer
(nepst 15261805. näpst (-æ-) 1612 osv. näfst (-e-, -æ-, -ffst, -ffzt, -pfst) 15241767. näpts (-fts, -pfz) 15401663)
Etymologi
[fsv. näfst, näpst, tuktan, tukt, ledning m. m.; motsv. fd. næfst, isl. nefst; avledn. av NÄPSA]
(numera i sht i skriftspr.) straff, bestraffning (särsk. för att avskräcka från upprepande), minnesbeta, ”läxa”; stundom äv. närmande sig bet.: bakslag, efterräkning; äv. (numera bl. mera tillf.) om (i sht skarp) upptuktelse l. förebråelse l. tillrättavisning l. varning; förr äv. närmande sig bet.: förmaningstal. De skyldiga fingo sin välförtjänta näpst. Upprorsmännen befordrades till laga näpst. Iach weet .. ath .. näffzt moste iach .. lidha. OPetri MenFall L 8 a (1526). Tå .. Tribunen .. genom sådan näffst lät sigh öfwertala. Schroderus Liv. 684 (1626; t. öv.: straff wort). Som synden är, så måste och näffsten wara. Grubb 767 (1665). (Felande präster skola i visst fall) första gången med näpst och hårdt Tiltahl ansees. Kyrkol. 2: 2 (1686). Aflöper dessa och flera (politiska) ombyten utan motstånd och näpst derför, äro vi ganska lycklige. HT 1918, s. 200 (1809). Den lindriga näpst, som af det mindre konsistorium de skyldiga (dvs. medlemmarna av föreningen Verdandi) ådömdes. De Geer Minn. 2: 282 (1892). Swensson Willén 91 (1937). — jfr KYRKO-, SKOL-NÄPST. — särsk.
a) i sådana uttr. som lägga näpst vid l. (up)på ngn, straffa ngn; förr möjl. äv.: hålla ngn i tukt; numera bl. (i bibliskt l. av bibeln påvärkat spr.) i uttr. näpsten är lagd på ngn, förr äv. näpsten ligger på ngn, ngn är straffad. Han skall läggia näfts wid honom, och sedan han .. (skilts från ämbetet) skall han .. skiljas ifrån församlingene. KyrkohÅ 1931, s. 217 (1540). Nepsten ligger vppå honom, på thet at wij skulle fridh haffua. Jes. 53: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: näpsten var lagd på honom). Ther aff kom(m)er skade, hwar hon icke lade näffzt vpå (sin son). SthmTb. 26/7 1591.
b) i numera obr. uttr. (jfr a).
α) (förbjuda, påbjuda osv. ngt) vid näpst, för att beteckna att ngn hotas av straff, om han icke lyder. Wilie wii .. athij .. wore fogther .. taga ther noga wara wppaa att swa tiil gaar Som for(skri)uet ær, wiidt waara strengha plickth och næffsth. G1R 1: 203 (1524). Murberg FörslSAOB (1793).
β) ha en näpst mot ngt, bestraffa l. tukta ngt. Lät mjg en Näffst ha mot mitt Kiött, som Synden drar. Warnmark Sinnew. 39 (1687).
γ) (i Finl.; jur.) disciplinär näpst, disciplinär bestraffning. Förbrytarene kunna .. åläggas disciplinär näpst, bestående af klassnedflyttning eller insättande i enrum. BerFinlFäng. 1866, s. 195. Sonck (1903).
δ) anse med näpst, straffa, se ANSE 8.
Ssg (†): NÄPST-LÖS. ostraffad. Schroderus Waldt 40 (1616). Hwad båtade thet at man stichtade Lagh, .. then hwar och en näptslöös kunde öfwerträda? Dens. Os. III. 1: 155 (1635).

 

Spalt N 1042 band 18, 1948

Webbansvarig