Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄBBA näb3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Murberg FörslSAOB (1793)); l. NÄBBAS näb3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. näbba(s); jfr d. næbbe(s), nor. nebbe(s), nor. dial. nebba(st); avledn. av NÄBB]
1) till NÄBB 1; om fågel: ta l. beröra (ngt) med näbben; utom i särsk. förb. bl. ss. dep.: vidröra varandras näbbar l. hacka l. vidröra varandra med näbbarna, smekas l. slåss med näbbarna. Nordforss (1805). Tupparna näbbas. Sundén (1887). Gräsänder som under parningstiden kyssas eller näbbas .. otroligt ofta. UNT 1930, nr 10443, s. 6.
2) i bildl. anv. av 1, om person; jfr NÄBB 2.
a) (vard.) ss. dep.; dels: kyssas, dels: munhuggas l. gnabbas l. kivas. SvTyHlex. (1851). På min tid hade vi ingen tanke på varken att näbbas eller kuttra (när vi voro förlovade). Lundquist Wilde Spök. 120 (1906).
b) [jfr NÄBBIG 2] (mera tillf.) yttra sig på ett näbbigt sätt; särsk. ss. anföringsverb. Gertrud är litet mallig ibland, men det missklär henne inte värst, näbbade Ulla. Kuylenstierna-Wenster FlickTornr. 196 (1933).
3) (†) till NÄBB 4 d, e δ: sätta hylsa l. beslag o. d. på ändan av (snörband o. d.); äv.: spetsa (strumpsticka). Näbba snörband, skoremar. Murberg FörslSAOB (1793). Näbba strumpstickor, d. ä., runda och spetsa dem på änden. Därs.
Särsk. förb.: NÄBBA I SIG10 4 0. (mera tillf.) till 1; om fågel: plocka i sig (ngt) med näbben. Hedin Pol 2: 553 (1911).

 

Spalt N 1005 band 18, 1948

Webbansvarig