| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NYSTA nys3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
med avs. på garn o. d.: linda så att garnet osv. kommer att bilda ett nystan; äv. i uttr. nysta ett nystan. Johaij iagh gick ij husett in / the supo blagarn och nystadhe vellingh. Visb. 1: 72 (1573; skämts.). Aff wefwen, eller Härfwilen nystas nystanet. Schroderus Comenius 499 (1639). Ullgarn bör nystas löst. Hubendick FlickLek. 257 (1879). (Finngummorna ropade) inåt stugan: ”Småpigor, nysta aldrig motsols!” Heidenstam Svensk. 1: 193 (1908). — särsk.
a) oeg.: utföra sådana (i cirkel gående) rörelser som påminna om dem som göras vid nystning.
α) (mera tillf.) i fråga om rörelse med händerna: snurra; svänga runt. Suckande och nystande med banden af sin redikyl, trippade moster Nella in på gården. Bremer Hertha 50 (1856). Hedenvind-Eriksson Hjul. 218 (1928).
β) i fråga om rörelser med fötterna.
α’) [jfr sv. dial. nysta över tå, gå inåt med fötterna] (i vissa trakter) om person: vid gående l. springande vända fötterna inåt så att tårna komma nära varandra, gå inåt med fötterna; vanl. i allmännare anv., särsk. om barn l. småvuxna personer: gå l. springa med små, hastiga steg; äv. i förb. nysta i väg, springande ge sig i väg. Murberg FörslSAOB (1793; om barn). Att den krokbente dvergen förgäfves nystade i väg för att med vederbörlig högtidlighet öppna och anmäla. Scholander I. 2: 8 (c. 1870). Framför .. (vandrartåget) nystade den lille hojtande lappen i jämn spaning efter lämpligaste mark (för den fortsatta marschen). Högberg Baggböl. 2: 35 (1911).
β’) hippol. om häst: i trav förflytta framfötterna (vanl. liksidigt) oregelmässigt (på grund av skevhet i frambenens ställning). Sjöstedt Husdj. 1: 75 (1859). SvUppslB (1934).
b) i allmännare anv.: linda; förr äv. bildl., i uttr. nysta ngn kring sitt finger, linda ngn kring sitt finger (se LINDA, v. 2 b). Carl XII Bref 293 (1703; bildl.). Att jag förderfva honom skall, du glömt — / Hans lifstråd nystad är kring dessa fingrar. Cygnæus 10: 147 (1851; yttrat av häxa).
NYSTA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, stundom HOP4. göra ett nystan av (ngt); rulla upp, linda upp (se d. o. 2). Swedberg Ordab. (1722). Pojken (har) nystat ihop snöret. Lindqvist Dagsl. 3: 65 (1904). särsk. refl., i oeg. anv., om person: rulla ihop sig till ett ”nystan”. Balck Idr. 3: 89 (1888). —
NYSTA IN10 4. (i vitter stil)
a) refl., om person: linda in sig; äv. bildl. Hon nystade in sig i ett slags resskärp, som knöts i kors öfver bröstet. Bäckström Sång. 133 (1876). (När hon föreslog att de skulle resa) bara skakade han på huvudet och nystade in sig i grämelse och förtvivlan. Siwertz Låg. 176 (1932).
b) (föga br.) bildl., i uttr. ngt nystas in i ngt, ngt lindas in l. trasslas in i ngt. Janson Gast. 289 (1902). Händelserna följde svindlande snabbt, nystades in i hvarandra. Dens. Lögn. 112 (1912). —
NYSTA PÅ10 4.
1) nysta (ytterligare) garn (osv.) på ett nystan; äv.: fortsätta att nysta. Ekblad 148 (1764). särsk. (i vitter stil) bildl.: fortsätta (med ngt). Strindberg Dam. 160 (1898). Högberg Storf. 149 (1915).
NYSTA TILL SIG10 4 0. (föga br.) till a: dra till sig (ngt) gm rörelser som påminna om nystning. Engström Lif 123 (1907). Högberg Jim 147 (1909). —
NYSTA UPP10 4, äv. OPP4. linda garn (osv.) så att det bildar ett nystan; äv. i utvidgad anv.: linda (ngt) kring en spole o. d., linda upp (se d. o. 2). Widegren (1788). Landsm. 1926, s. 20. jfr uppnysta. särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; ofta för att framhäva motsatsen mellan ett nystan o. en trasslig (garn)härva: reda ut. Neka bara (inför rätta) … Tala hit och dit. Rättens sak är, att reda och nysta upp rättvisans härfvor. Almqvist DrJ 226 (1834). SvD(A) 1933, nr 99, s. 8. —
NYSTA UR SIG10 4 0. (vard.) bildl., med avs. på muntligt l. skriftligt yttrande: framsäga l. skriva ner hastigt o. mekaniskt; rabbla upp; ”haspla” ur sig. Almkvist Turgenjef 2: 145 (1883). Den tid, då man tanklöst nystade ur sig katekeslexor. Nordensvan Skuggsp. 12 (1884). Nysta ur sig en dikt om dagen för tidningssyndikatet. Frölich Lewis Babb. 153 (1923). —
NYSTA ÅT SIG10 4 0. (mindre br.) till a α: draga åt sig (ett rep o. d.) med rörelser som påminna om nystning. Nysta åt sig repet. Murberg FörslSAOB (1793; allmogeuttr.). särsk. bildl.: ”håva” in. Det skulle vara en smal sak att nysta åt sig en rund million nu. Högberg Utböl. 1: 104 (1912).
(a α) -DANS. (†) visst slags dans varvid var o. en av de dansande bl. a. med svängande handrörelser pekade ömsom på sin moatjé o. ömsom på sig själv. Dybeck Runa 1845, s. 35. —
-FOT. (nyst- 1658 osv. nyste- 1667—1762) [fsv. nystefoter (CodUps. C 20 1: 316)] vid nystning för hand: nystkrona på fot; stundom om enbart foten; jfr -vinda. BoupptSthm 11/10 1658. särsk. (i vissa trakter) fisk. i utvidgad anv., om likartat redskap på vilket en härva upptagen långrev (utan tafsar) sättes för att rullas på en rulle. Arwidsson o. Ohlson 15 (1911; fr. Örebro län). —
(till nystan) -HÅLLARE, r. l. m. (i sht förr) anordning vari ett nystan anbringas så att det under pågående arbete (stickning osv.) kan snurra runt o. låta den för arbetet nödvändiga garnmängden successivt lösgöra sig; jfr nystan-hållare. BoupptVäxjö 1827. —
-KRONA. (i sht förr) redskap varmed garnhärvor hållas utspända vid nystning för hand; äv. om del i en spinnmaskin som påminner om en dylik krona; jfr krona, sbst. 4 ä, haspel, sbst.1 1, 2. Ekenmark Smndr. 1 (1823; i spinnmaskin). Salomon Slöjdsk. 1: 53 (1876). —
-MASKIN. (i fackspr.) för uppnystning av garn o. d. JernkA 1880, s. 594 (för nystning av järntråd). —
-PAPPER. hopvikt (styvt) papper använt ss. stomme i ett nystan; jfr -stjärna. TRudeen Vitt. 189 (c. 1690). —
-SKIDA, r. l. f.
2) (i vissa trakter) fisk. om den rörliga delen av en ”nystfot” (se d. o. slutet). Arwidsson o. Ohlson 15 (1911; fr. Örebro län). —
-STJÄRNA. (eg. i form av en stjärna utskuret) stycke av trä l. ben o. d. använt ss. stomme i ett nystan. Berg Handarb. 298 (1874). —
-VINDA, r. l. f., förr äv. -VIND, r. l. m. (nyst- 1754 osv. nyste- 1749) (i sht förr) = -krona. BoupptVäxjö 1749. —
B (†): NYSTE-FOT, se A. —
-VINDA, -VINDLA, se A.
Spalt N 896 band 18, 1947