Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOTATION 1tatʃω4n l. nωt1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. notation; av lat. notatio (gen. -ōnis), till notare (se NOTERA, v.2)]
I. (numera knappast br.; se dock slutet) ss. vbalsbst. till NOTERA, v.2: anteckning; beteckning. Swedberg Schibb. 286 (1716). Ekbohrn (1904). — särsk. (fullt br.) spelt. om beteckningen med bokstäver l. siffror av schackpjäser o. schackbrädets rutor. Wilson Spelb. 20 (1888).
II. mus. ss. vbalsbst. till NOTERA, v.1: notbeteckning; notskrift. 2VittAH 22: 227 (1861). Den notation, som vann utbredning genom Guido av Arezzo, tillät endast återgivande av den diatoniska skalan. Hellerström Liturg. 334 (1932).

 

Spalt N 726 band 18, 1947

Webbansvarig