Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NORSK nor4sk, adj.1 -are (mera tillf., Östergren (1933)). adv. -T; förr äv. NORISK, adj.2
Ordformer
(nordsk c. 15401760. norgesk 1565. norgisk 1743. norghsk c. 1540. noorsch 1525. noorsk 1573. norsch 1524. norsk (-rr-) 1525 osv. nårsk c. 15851671. nörsk 15561557. norigsk 1671. norisk c. 15401671. norrigsk 1671. norrisk c. 16301650. nårrisk 1658)
Etymologi
[fsv. norisker, nornisker, norsker; jfr fnor. nornst, n. sg., nor. o. dan. norsk; trol. urspr. bildat till fnor. o. isl. norrǿnn (se NORRÖN). Formen nor(r)igsk o. trol. äv. norisk har uppkommit gm anslutning till den ä. formen Norige av landsnamnet NORGE]
adj. till NORGE: som tillhör l. härstammar från l. har avseende på Norge l. det norska folket; som är skriven osv. på l. tillhör l. utmärker det norska språket; äv.: som är karakteristisk för Norge l. norrmännen; som har en för Norge l. norrmännen säregen karaktär l. prägel. Det norska folket, språket. De norska fjällen. Norska gränsen. Norsk självkänsla. G1R 2: 179 (1525). Thet Norrigska tungomåhlet. Landsm. XVII. 1: 52 (1671). Emot våren (1860) kom den norska frågan (dvs. frågan om Norges ställning inom unionen) på sin spets. De Geer Minn. 1: 197 (1892). — jfr FORN-, NY-, VÄST-, ÖST-NORSK m. fl. — särsk.
a) i uttr. som utgöra namn på djur, växter l. alster o. produkter som förekomma i Norge l. komma från l. äro utmärkande för Norge. Norsk sildh. RA I. 2: 464 (1573). Norrskt Tobak. Lind (1738). Norsk häst. Juhlin-Dannfelt (1886). — särsk.
α) (†) norsk karp, om fisken Ctenolabrus suillus Lin., stensnultra. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 297.
β) norsk oxel, om trädet Sorbus aria (Lin.) Crz, vitoxel. Wahlenberg FlSv. 308 (1824).
b) (†) i substantivisk anv., i pl. obest. l. (vanl.) best.: norrmännen. G1R 1: 287 (1524: the norsche). Norske sälia inthet gärna fisken på siön. Bureus Suml. 28 (c. 1600). Adlersparre Hdl. 3: 39 (1830: de Norrske).
Ssgr (Anm. Vissa ssgr, ss. norsk-hatare, -vän, -vänlig, -ätare, -äteri, kunna äv. anslutas till norsk, sbst.): NORSK-BRÖD. om visst slags i Norge o. i svenska gränsområden mot Norge bakat tunnbröd av råg. Linné Skr. 5: 130 (1732).
-FÖDD, p. adj. född i Norge l. av norska föräldrar. SDS 1894, nr 308, s. 2.
-HATARE. AnderssonBrevväxl. 1: 223 (1858).
-HÄST. häst av norsk ras; jfr norrbagge 2. Molin ÅdalP 98 (c. 1895). En liten lurvig norskhäst. Munthe SMich. 134 (1930).
-LAPP, m. lapp av norsk nationalitet. Lönnberg Ren. 84 (1909).
-LAPSK. som har avseende på osv. lappar i Norge. Landsm. 6: clxxxiii (1888).
-LAPSKA, r. l. f. lapska språket på norskt område. Landsm. 1: 502 (1880).
-NOPPA, r. l. f. fjällväxten Gnaphalium norvegicum Gunner. MosskT 1896, 2: 20.
-NORSK, adj. (skrivet med bindestreck mellan ssgslederna) (skämts. l. klandrande) som är i synnerligen hög l. alltför hög grad präglad av det för Norge l. norrmännen karakteristiska; äv.: fylld l. präglad av norsk självkänsla l. nationalism. Norrmannen .. måtte varit alltför mycket norsk-norsk att vilja visa sig förstå svenska. Wachtmeister Tur. 98 (1880, 1885). Hela den svenska fruntimmerslitteraturen är norsknorsk. Strindberg TjqvS 2: 169 (1886). Ett chauvinistiskt och separatistiskt, norsk-norskt parti. Hård Obs. 1: 19 (1895).
-NORSKA, r. l. f. (skrivet med bindestreck mellan ssgslederna) (polemiskt o. tillf.) det nynorska landsmålet; motsatt: dansk-norska. Noreen VS 1: 83 (1903).
-SPIS. (i gränsområdena mot Norge) om spis (eldstad) av norsk typ. PT 1902, nr 76 A, s. 2.
-STARR. bot. starrväxten Carex norvegica W. Liljeblad Fl. 30 (1816).
-SVENSK, adj. (skrivet med bindestreck mellan ssgslederna) Norsk-svensk ordlista. Wessén (1925; boktitel).
-VÄN, m.||ig. vän till Norge o. norrmännen. —
-VÄNLIG. jfr -vän. Talet blef .. hållet i en mycket norskvänlig anda. Svedelius Lif 486 (1887).
-ÄTARE. (i sht förr) klandrande, om person som polemiserar mot l. häcklar norrmännen o. den norska politiken. Fröding Eftersk. 1: 73 (1890, 1910).
-ÄTERI. (i sht förr) jfr -ätare. SocDem. 1894, nr 40, s. 2. Intet småaktigt missljud af ”norskäteri” har stuckit in i (hyllningen av Grieg i Sthm). GHT 1896, nr 256, s. 3.
Avledn.: NORSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) norsk kvinna. Möller (1790). En norsk dam, som .. brusade upp på norskors vis. DN(B) 1946, nr 188, s. 8.
2) norska språket. Murberg FörslSAOB (1793). Noreen VS 1: 86 (1903). jfr birgittiner-, forn-, medel-, norsk-norska m. fl.
NORSKHET, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara norsk, ”det norska”; äv. (tillf.) i pl., konkretare, om norska språkliga uttr. o. d. SAOL (1900). Med tiden fick norskheten också sitt uttryck i språket. Grimberg SvH 636 (1909). NordT 1915, s. 331 (konkretare).
Ssgr: norskhets-iver. iver att befrämja norskheten. Liljecrona RiksdKul. 192 (1840).
-ivrare. jfr -iver. Icke ens då (dvs. 1814) .. funnos ännu (i Norge) hvarken norskhetsifrare eller svenskhatare i någon mängd. Wingård Minn. 7: 35 (1847). Grimberg SvH 636 (1909).

 

Spalt N 696 band 18, 1947

Webbansvarig