Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NORSK nor4sk, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(norsch 1632. norsk (-rr-) 1595 osv.)
Etymologi
[jfr d. norsk, sbst.; av NORSK, adj.1; jfr med avs. på bildningssättet DANSK, sbst., SVENSK, sbst.]
(numera i sht vard. l. skämts., mindre br.) norrman; i pl. äv. utan avseende på kön. UppsDP 4/8 1595. Emot främmande är Norsken vänlig och gästfri. SvMerc. 1: 29 (1755). Då skulle jag .. förklara unionen upplöst. .. Faren i frid, mine käre norskar! Fröding Eftersk. 2: 40 (1894, 1910). Wallquist Väst. 55 (1945).
Ssgr, se norsk, adj.1

 

Spalt N 696 band 18, 1947

Webbansvarig