Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NICKHAKE nick3~ha2ke, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -or PH 6: 4189 (1756), VetAH 1798, s. 92).
Ordformer
(niche- 1587. nick- 1705 osv. nicke- 1587. nijckel- 1695. nickukar, pl. 1788. nickukor, pl. 1788)
Etymologi
[möjl. av NICK, sbst.2, o. HAKE, sbst.2]
(förr) sjömil. liten artilleripjäs av 2 l. 2 ½ tums kaliber som med en låda l. en järnklyka o. d. var fäst i en vertikal bult i fartygsrelingen; jfr HAKE, sbst.2 6. GripshR 1587, s. 103. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 78 (i handl. fr. 1695). Grundell UnderrArtill. 216 (1705). (Vår bestyckning) bestod af 4 st. 4-pundige Canoner och 10 st. Nickhakar. Landell Bligh 5 (1795). Gyllengranat SvSjökr. 1: 144 (1840). Västerb. 1930, s. 165.
Ssgr: A (†): NICKHAKA-KRATS. (-krassa) för rengöring av loppet i en nickhake. GripshR 1587, s. 105.
B (förr): NICKHAKE-GAFFEL. uppbärande nickhake; jfr gaffel 2 a. Röding SD 62 (1798).

 

Spalt N 535 band 18, 1947

Webbansvarig