| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NESTORIAN näs1toria4n l. nes1-, l. -tår- l. -tωr-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
anhängare av den konstantinopolitanske patriarken Nestorius’ lära, som utmärkes av uppfattningen att Jesu båda naturer, den mänskliga o. den gudomliga, voro sinsemellan fullt självständiga, o. som i nutiden (i sina huvuddrag) omfattas av ett antal kristna i Främre Asien; med ngt skiftande innebörd i fråga om olika tidsskeden o. geografiska områden. OMartini Bew. E 4 a (1604). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 326 (1834). Fehrman OrientK 50 (1920).
NESTORIANISM10104 l. 01004, förr äv. NESTORIANISMUS, r. (l. m.). (-ism 1857 osv. -ismus 1768) [jfr t. nestorianismus, eng. nestorianism, fr. nestorianisme] nestorianernas åskådning l. riktning. Eberhardt AllmH 2: 368 (1768). —
NESTORIANSK, förr äv. NESTORIANISK, adj. (-anisk 1604—1635. -ansk 1602 osv.) [jfr t. nestorianisch] som tillhör l. har avseende på nestorianer l. utmärkes av nestorianism. 3SAH 18: 264 (1602). Söderblom ÖversRelH 7 (1912). —
NESTORIANSKA, f. (†) kvinnlig nestorian. Wagner Pers. 2: 125 (1853).
Spalt N 509 band 18, 1947