Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARKOTIKUM narkå4tikum l. -kω4-, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. narkotika.
Ordformer
(förr äv. narc-, -tic-)
Etymologi
[jfr t. narkotikum; av nylat. (remedium) narcoticum, bedövande medel, till gr. ναρκωτικός (se NARKOTISK)]
i sht med. ämne som vid upptagandet i kroppen (i viss dosering) värkar dövande; dövande medel; i sht i pl. SKN 1841, s. 226. Wigert PsykSj. 1: 45 (1924).
Ssgr: NARKOTIKA-MISSBRUK~02 l. ~20. SocÅb. 1945, s. 60.
-RECEPT.
-SMUGGLARE. UNT 1934, nr 300, s. 9.

 

Spalt N 100 band 18, 1946

Webbansvarig