Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYNNE myn3e2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en ((†) -er Rålamb 4: 82 (1690)).
Ordformer
(minn- c. 1755. mynd- 1622—1690. mynn- 1618—1932)
Etymologi
[fsv. -mynne (i ssgn amynne, åmynning); jfr d. munde, isl. munni, öppning, t. münde; avledn. av MUN, sbst.1 — Jfr MYNNA, v.1, MYNNING, sbst.2]
= MYNNING, sbst.2 2; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl. ss. senare ssgsled. SvTr. V. 1: 272 (1618). Vid Wandaåns mynne. Samzelius Torneå 36 (1896). Modin GTåsjö 30 (1916). — jfr BÄCK-, FJÄRD-, FLOD-, Å-, ÄLV-MYNNE.

 

Spalt M 1713 band 17, 1945

Webbansvarig