Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUMSA mum3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr MUMS.
Etymologi
[jfr nor. mumse, prata med mat i munnen, röra läpparna utan att tala, ävensom sv. dial. mimsa, röra läpparna hastigt; ljudhärmande]
1) röra munnen såsom då man tuggar (med slutna läppar), göra tuggrörelser; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., om rörelse. Spegel 307 (1712). En .. man med .. en bred mun, ofta i en stilla mumsande rörelse, som påminde om idisling. Ödman VårD 2: 41 (1888).
2) tugga med energiska munrörelser; äta under ivrigt tuggande; äv. med obj. l. i uttr. mumsa på ngt; i sht i fråga om ätande av ngt särskilt välsmakande. Spegel ÖPar. 28 (1705). Osmin kommer mumsande med munnen full. Envallsson OförtMöt. 25 (1786). (Han) mumsade på en hel grabbnäfve bakelser. Hedenstierna FruW 49 (1890). (Flickorna) mumsade choklad eller kakor. Krusenstjerna TonySLär. 17 (1926). Hästarna börja mumsa ur de framlagda fodersäckarna. Västerb. 1934, s. 102.
Särsk. förb.: MUMSA I SIG10 4 0. till 2: mumsande äta (ngt). Ekman NorrlJakt 70 (1910).

 

Spalt M 1560 band 17, 1945

Webbansvarig