Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULTIPLIKAND mul1tiplikan4d, äv. 01—, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid brukades den lat. formen multiplicandus med lat. böjning. AJGothus ThesArithm. 31 (1621). Kjellin Arithm. 28 (1816: multiplicandi, gen. sg.).
Ordformer
(förr äv. skrivet -cand)
Etymologi
[jfr t. multiplikand, eng. multiplicand, fr. multiplicande; av lat. multiplicandus, gerundivum av multiplicare (se MULTIPLICERA)]
mat. motsv. MULTIPLICERA 2: storhet (faktor) som skall multipliceras med en annan. Palmquist Räkn. 11 (1750). Hallgren LbRäknRealsk. 9 (1930).

 

Spalt M 1549 band 17, 1945

Webbansvarig