Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULTIPEL multip4el, r. l. m.; best. -n; pl. -pler (VetAH 1801, s. 36, osv.) l. -plar (Dalin (1853) osv.).
Ordformer
(-ipel 1801 (: multipler, pl.) osv. -ippel 18531889)
Etymologi
[jfr t. multiplum, eng. o. fr. multiple; substantivering av MULTIPEL, adj.]
i sht mat. storhet som är en produkt av en viss storhet o. ett helt tal, storhet som innehåller en viss storhet ett helt antal ggr; förr äv. allmännare: mångfald. Multipel av en storhet, produkten av storheten o. ett positivt tal. 24 och 48 äro multipler av 6. VetAH 1801, s. 36. Om ett ämne förenar sig med ett annat i mera än ett förhållande, så äro de större mängderna enkla multiplar af den minsta. Rosenberg OorgKemi 57 (1887). Hedström o. Rendahl Alg. 180 (1915). — särsk. ss. förled i ssgr, för att beteckna att ngt mångfaldigas l. uppträder i mångfald o. d.
Ssgr (till slutet): MULTIPEL-BORD. telef. växelbord med kopplingsanordning enligt multipelsystemet. TT 1887, s. 190. Ekeberg Telef. 1: 21 (1920).
-FLÄKT. tekn. luftfläkt med flera vinghjul placerade på samma axel. 3NF 3: 598 (1925).
-FÄLT. telef. kopplingsfält med kopplingsanordning enligt multipelsystemet. Sthm 3: 224 (1897). BtRiksdP 1902, I. 1: nr 64, s. 57.
-INTEGRAL, r. mat. resultatet av flera efter varandra utförda integrationer. 2NF (1913).
-PUNKT. mat. punkt vari flera grenar av en kurva skära varandra. 2NF (1913).
-SYSTEM. särsk. telef. kopplingssystem som möjliggör att en telefonist från sin plats kan koppla till samtliga abonnenter som tillhöra stationen. TT 1899, M. s. 66.

 

Spalt M 1547 band 17, 1945

Webbansvarig