| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.):
1) till I 2, 13: tryck som värkar i motsatt riktning i förh. till annat tryck; särsk. om det tryck som en kropp l. massa utövar ss. motstånd, när den utsättes för tryck utifrån; reaktion; äv. bildl. Wingård 2: 18 (1819; bildl.). När en kropp trycker på en annan, utöfvar denna senare ett lika stort mottryck i alldeles motsatt riktning. Balck Idr. Suppl. 271 (1888). Då blodet drifves ut i artersystemet, har det tydligtvis ett visst motstånd eller mottryck att öfvervinna. Wretlind Läk. 6: 33 (1898). Ymer 1931, s. 233.
2) (mera tillf.) till I 2, 13, konkret: föremål som utövar mottryck l. som tjänar att hålla emot, då tryck utövas mot ngt. KrigVAH 1825, s. 94. Holmberg Artill. 3: 140 (1883).
3) boktr. till I 15 a β: tryckning av arkets andra sida (baksida), vidertryck; motsatt: sköntryck. Täubel Boktr. 1: 103 (1823).
Ssgr (till -tryck 1; tekn.): mottrycks-fjäder. fjäder (se d. o. II 1) för åstadkommande av mottryck. NF 7: 574 (1883).
-nyckel. (i sht förr) för uttagande av mottrycksstycke l. mottrycksskiva (särsk. i en kanon). KrigVAH 1825, s. 88.
-stycke. föremål som utövar mottryck; särsk. (mil.): till avfyringsinrättningen i en kanon hörande metalldel med uppgift att utöva mottryck mot slaghammarens (på slagfjädern värkande) rekylrörelse. ArtillMat21cmHaub. 18 (1923).
-turbin. ångturbin där avloppsångan lämnar turbinen under övertryck; motsatt: kondenseringsturbin. 2NF 33: 1028 (1922).
(I 2, 13) -TRYCKE. (†) = mot-tryck 2. Törngren Artill. 2: 24 (1795). Spak HbFältartill. 171 (1873). —
-TRÄ. (i fackspr.)
1) till I 2: trä vars fibrer gå i en riktning som är motsatt en viss annan riktning, t. ex. den vari träet bearbetas; riktning motsatt den vari träets fibrer gå. Frostell IdrB 257 (1914). HantvB I. 2: 263 (1934).
(I 2) -URS, adv. [jfr eng. counter-clockwise; till ur, n.] (nytt ord, i fackspr.) motsols. TNC 6: 7 (1945).
Spalt M 1500 band 17, 1945