Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOLLA mol4a l. 32, sbst.1, m.; best. -an; pl. mollaer (Montgomery Kipling 2: VIII (1891) osv.) l. mollor (NDA 1892, nr 212, s. 3, osv.) l. mollas (Dalin (1853), Auerbach (1911)).
Ordformer
(äv. mollah)
Etymologi
[jfr d. molla(h), t. molla(h), mul(l)ah, eng. mullah; av pers. o. turk. mulla, förvanskad uttalsform av arab. maula, molla]
(om orientaliska förh.) (titel för) muhammedansk jurist o. teolog, turkisk överdomare i ett distrikt, präst. KKD 5: 366 (1711). Mörne Elef. 130 (1931).

 

Spalt M 1283 band 17, 1945

Webbansvarig