Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MODIFIERA mωd1ifie4ra l. 1-, l. mod1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2; äv. (numera knappast br.) MODIFICERA -fise4ra osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MODIFIKATION.
Ordformer
(-ficera 16821905. -fiera 1785 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. modifiere, d. modificere, t. modifizieren, ävensom eng. modify; av fr. modifier (av lat. modificare) resp. av lat. modificare, av modus, mått, o. en biform till facere, göra (jfr FACIT)]
1) åstadkomma en mindre ändring i (ngts) form l. art o. d.; lindrigt ändra l. omforma l. omdana (ngt); jämka på (ngt); äv. i uttr. modifiera ngt till ngt, ändra ngt till likhet med ngt; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. RARP 14: 225 (1682). I Tyska Concordatet skola i synnerhet 4 puncter modifieras. DA 1808, nr 25, s. 2. Menniskan kan inom vissa gränser efter behag modifiera djur-racerna. Thorell Zool. 2: 85 (1861). Denna spir(itus) lenis (dvs. g i ordet gav) modifieras .. till den fulla ljudning, som ingår i a-ljudet. Aurén Ljudl. 48 (1869). En hellenistiskt modifierad egyptisk stil (inom skulpturen). Hahr ArkitH 129 (1902). SvGeogrÅb. 1931, s. 188. — särsk.
a) i uttr. modifiera ngt (förr äv. sig) efter (förr äv. med) ngt, anpassa ngt (resp. sig) efter ngt. Menniskjorne hafva modificerat denna (naturliga) sång med språket. SvMerc. IV. 4: 54 (1759). Betsockerindustrien .. modifierar sig med en stor böjlighet efter (lagstiftningen). LAHT 1892, s. 93.
b) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ing, konkret(are).
β) = MODIFIKATION 2. Uti gaf .. äro g- och v-ljuden modifieringar af spir(itus) lenis. Aurén Ljudl. 48 (1869).
2) invärka dämpande l. mildrande på kraften o. d. hos (ngt); dämpa; mildra; moderera. NNordenskiöld (1822) hos Berzelius Brev 11: 49. Att den fordna reformifvern afstannar och delvis modifieras genom åtgärder i motsatt riktning. Bolin Statsl. 2: 236 (1871). På sitt kloka och försynta sätt lyckades hon modifiera den unge lärarens alltför stora nit. Linder Tid. 124 (1924). SvD(A) 1933, nr 173, s. 3.
3) (i sht i fackspr.) om sak: närmare bestämma innebörden hos (ngt); inskränka betydelsen hos (ngt, t. ex. ett ord l. uttryck o. d.); inskränka, begränsa. Höpken 2: 373 (1761). Adverber äro beskaffenhets-particklar, som tjena till att modifiera vissa uttryck, i afseende på Tid, Rum, Sätt och Omständighet &c. Moberg Gr. 43 (1815). Denna hufvudregel modifieras af följande särskilta omständigheter. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 11. Fliesberg Handel. 22 (1891).
Avledn.: MODIFIERBAR, adj. (i fackspr.) till 1 (2, 3): som kan modifieras. Hofsten Ärftl. 1: 52 (1927).

 

Spalt M 1254 band 17, 1945

Webbansvarig