| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MODERNISM mωd1ärnis4m l. mω1– l. mod1– l. må1-, l. -ærn-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
åsiktsriktning som ivrar för nyheter l. förnyelse; strävan efter att vara modern. En modernism hos svenskarne som .. ingaf honom en smula antipati. SDS 1896, nr 418, s. 1. Modernismens hybris, som i våra dagar breder sig i kapp med obildningen. SvD(A) 1932, nr 301, s. 7. Form 1935, s. 156. — särsk.
a) estet. sammanfattande, om nyare riktningar inom konst, litteratur o. musik som av samtiden uppfattas ss. mer l. mindre starkt avvikande från konsten osv. under äldre skeden; särsk. konsthist. om de (i sht från Frankrike utgående) i slutet av 1800-talet o. början av 1900-talet framträdande nya riktningarna inom måleriet. Paris, modernismens hufvudstad. Nordensvan SvK 628 (1892). Den s. k. ”modernismen” inom vår litteratur. NordT 1928, s. 467.
b) teol. om en reformrörelse inom den romersk-katolska kyrkan som framkom i Amerika o. Europa mot slutet av 1800-talet. PT 1907, nr 220 A, s. 2.
c) konkret, om företeelse som är karakteristisk för modernismen l. för modern tid l. som uppfattas ss. en modernitet. Nordensvan KonstH 305 (1900). Ett öga, som blivit bortskämt med grälla modernismer. Siwertz JoDr. 161 (1928). —
Spalt M 1251 band 17, 1945