Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOD, adj.1, anträffat bl. predikativt.
Ordformer
(mo 1890. mo(o)d(h) 1541—1769)
Etymologi
[fsv. moþer, upprörd (i sinnet), oroad, medtagen, matt, trött; jfr (ä.) d. mod, trött, bedrövad, nor. mod, nedslagen, sorgsen, nor. dial. mo, isl. móðr, trött, matt; besläktat med MÖDA. — Jfr MODD, adj., MODIG]
(†) trött; utmattad. Herren then ewighe Gudh .. warder hwarken trött eller moodh. Jes. 40: 28 (Bib. 1541; öv. 1782: trött eller afmattad). Jagh är hwarken trött eller Modh / Ett sorgefult hierta giör Migh oroo. Visb. 2: 321 (c. 1600). Ingen är så god at han ey warder modh. SvOrds. B 3 a (1604). Landsm. VII. 6: 14 (1890; i folkvisa).
Avledn. (†): MODSAM, adj. [jfr sv. dial. mosam, ledsam, besvärlig] tröttande, (lång)tråkig. En modsam Skalde-skrifft. Düben Boileau Sat. 10 (1722).

 

Spalt M 1214 band 17, 1945

Webbansvarig