Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MISS- ssgr (forts.):
MISS-JÄMN. [fsv. misiämn, olika (stor l. beskaffad)] (†) som står i missförhållande till ngt, olämplig. I de andra rödmåssar och myror är watnet tiockt, miszjemt och disproportionerligt emot gräsets föda. Hiärne 2Anl. 271 (1706).
-JÄMNA, sbst. [jfr fsv. misiämnadher] (†) ojämnhet, olikhet, orättvisa. (De skola) medh högste flijt laga så att huardere bekommer effter sin schatt och iche någen Missiämbna schie. ÅngermDomb. 1648, s. 113.
-KALKYL. (numera mindre br.) jfr -kalkylera. Rosenblad ÅmVetA 1814, s. 13. Jag tröstade mig emellertid öfver mina misskalkyler. Hillman Palacio Valdés SSulp. 348 (1899).
-KALKYLERA, -ing. (mindre br.) göra felberäkning(ar); äv. refl. GHT 1897, nr 51 A, s. 2. Vi få väl hoppas att han icke misskalkylerat sig. VFl. 1912, s. 94.
-KLANG. [jfr t. missklang] (numera mindre br.) dissonans, missljud; äv. bildl. Swedberg Schibb. 266 (1716). AJourn. 1813, nr 47, s. 2 (bildl.). På förstärkningen af de harmoniska öfvertonerna beror tonens välklang eller renhet, på förstärkningen af dess disharmoniska dess missklang eller orenhet. Svahn LbMuntlFöredr. 18 (1903).
-KLINGANDE, p. adj. (mindre br.) jfr -klang. Palmblad Fornk. 2: 304 (1844).
-KLÄDA l. (i talspr.) -KLÄ. kläda (ngn l. ngt) illa; äv. bildl.; i p. pr. äv. i adjektivisk anv.: missklädsam; jfr kläda I 7, 8. Hennes dräkt var mycket missklädande. Palmstedt Res. 86 (1779; bildl.). Konrad Nordin .. var iförd en gräsgrön, vadderad nattrock, vilken missklädde honom alldeles förskräckligt. Hedberg Räkn. 237 (1932).
Avledn.: missklädsam, adj. som misskläder ngn, missklädande. En liten japanska, klädd i en ovanligt missklädsam sjuksköterskedräkt. SDS 1905, nr 31 A, s. 2. SvD(A) 1933, nr 230, s. 9.
-KREDIT. [jfr t. misskredit]
1) motsv. kredit, sbst.1 1: bristande förtroende, missaktning, dåligt anseende, dåligt rykte; jfr diskredit 2. Bringa l. sätta (förr äv. komma) ngn l. ngt i misskredit (hos ngn). Komma l. råka i misskredit. VRP 1661, s. 48. Den H. Sigfrid hålles för den första, som fört in Latinska språket til andeligit bruk i Sverige, och satt våra Runor och gamla språk i misscredit. SvMerc. 1: 627 (1756). Silvret har kommit i misskredit hos den stora allmänheten. Form 1934, s. 6.
2) (†) motsv. kredit, sbst.1 2: brist på kredit, dålig kredit; jfr diskredit 1. Der af (dvs. av att adeln icke betalar för erhållna varor) ruineras borgare och komme uti misscredit hooss sine creditorer uthom landet. RP 8: 537 (1641). AdP 1800, s. 1311.
Avledn. (till -kredit 1): misskreditera, v., -ing. väcka misstro l. missaktning för (ngn l. ngt), bringa (ngn l. ngt) i vanrykte, diskreditera (ngn l. ngt). Adlerbeth Ant. 1: 201 (c. 1792). Särskilt misskrediterande verkade .. min förklaring att (osv.). TurÅ 1931, s. 140.

 

Spalt M 1085 band 17, 1944

Webbansvarig