Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MESA, v.1; pr. sg. -ar; ipf. -te.
Ordformer
(mes- 1641— c. 1755. mess- 1705. mäss- c. 1635—1639)
Etymologi
[sv. dial. mässa munn (Uppl.), östsv. dial. misa; likartad bildning som MYSA]
(†) mysa; särsk. i uttr. mesa mun(nen) l. på l. med munnen (åt ngn l. ngt), mysa (vänligt åt ngn l. begärligt åt ngt). Mässa mun. Schroderus Dict. 244 (c. 1635). Alle tyckte wähl om dhem och meste på mun åth dhem. HB 3: 165 (1688). Schultze Ordb. 3175 (c. 1755). — särsk. i uttr. mesa gump, om obscen åtbörd. KrLL (CodHolm. 36) 22 (c. 1575); se GUMP a.

 

Spalt M 835 band 17, 1944

Webbansvarig