Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MEROVING mer1ωviŋ4 l. me1-, l. -o- l. -å-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. merowinger; av mlat. merovingi, pl., avledn. av ett germ. personnamn, i latiniserad form Meroveus, namn på den föregivna stamfadern till ifrågavarande ätt. Med avs. på bildningssättet jfr KAROLING]
hist. medlem av en frankisk konungaätt som regerade omkr. 500—751 o. efterträddes av den karolingiska ätten; nästan bl. i pl. The Merovingers Ätt. Brask Pufendorf Hist. 180 (1680). De långhåriga merovingerna. Bengtsson (1933; boktitel).
Ssgr (hist.): MEROVINGER-MYNT. härstammande från merovingerna. Rig 1931, s. 188. —
-TID(EN). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 12 (1898).
Avledn.: MEROVINGISK, adj. hist. som har avseende på l. tillhör merovingerna l. den tid under vilken de regerade. Konungarna aff then Merovingiske Ätten. Brask Pufendorf Hist. 297 (1680). Den merovingiska kulturen. Rig 1919, s. 97.
Anm. Formen meroveer, pl., förekommer hos Schroderus Os. 2: 434 (1635).

 

Spalt M 832 band 17, 1944

Webbansvarig