Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MERKURIUM märkɯ4rium l. mær-, l. 0302, n.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(markorium 1736. marcuriom 1652. markurium (-cur-) 1637—1670. merkurium (-cur-) 1560 osv. merkurjum 1843. mercurn 1583)
Etymologi
[sv. dial. makurjo, merkurja, -jo, -jom, -jum, markuljum m. m.; av nylat. mercurium, eg. ack. sg. av lat. mercurius, kvicksilver (se MERKUR). Med avs. på bet.-övergången jfr Gentz Lindgren 66 (1928)]
(numera bl. bygdemålsfärgat) arseniksyrlighet, arsenik (se d. o. 2). KlädkamRSthm 1560 F, s. 3 a. Schroderus Dict. 99 (c. 1635; om arsenik). Halfft Qwintin Mercurium. Rålamb 13: 173 (1690; i salva). Berlin Lrb. 131 (1852). Gentz Lindgren 66 (1928). Anm. I språkprov från ä. tid är det ofta ovisst huruvida arsenik l. kvicksilver l. ngn kvicksilverförening åsyftas.

 

Spalt M 832 band 17, 1944

Webbansvarig