Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MAXILL maksil4, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. maxilla; av lat. maxilla, käke, diminutiv av mala, käkben]
1) (†) zool. käke (se d. o. 1). VetAP 1: 53 (1739).
2) anat., zool. överkäke. Linné FörelDjurr. 103 (1748; hos pelikanen).
3) entomol. i pl.: det undre käkparet hos vissa leddjur; motsatt: mandibler. Linné SvArb. 38 (1757; hos termiter). Adlerz MyrLiv 7 (1913).

 

Spalt M 521 band 17, 1943

Webbansvarig