Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MASKA mas3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr MASK, sbst.3
Etymologi
[till MASKERA]
1) spelt. om kortspelare som sitter i mellanhand: icke lägga på sitt högsta kort, utan i stället ett som är minst två steg lägre, i förhoppning att efterhanden icke har ngt mellanliggande kort (eg.: maskera att man sitter med högre kort). Han tog inte med ässet, utan maskade med damen. Weste (1807). Lindskog Spelb. 171 (1847). Maskning, som gått lycksam, / kanske för till stora slam. SvD(A) 1929, nr 80, s. 10.
2) (vard.) i bildl. o. utvidgad anv. av 1: icke arbeta med full kraft, försöka ge intryck av att man arbetar mera än man värkligen gör, icke ta ut sig (i ett arbete), endast ta i med måttliga krafter; låtsas arbeta; försöka slippa ifrån arbete. Granfelt SkruvstF 61 (1923). De tre .. (löparna) började ytterst makligt och lågo och maskade i kön av fältet. SvD(A) 1932, nr 209, s. 11. DN(B) 1934, nr 10, s. 15.
Avledn.: MASKARE, m. (mera tillf.) till 2: person som ”maskar”. DN 7/12 1930, Söndagsbil. s. 6.

 

Spalt M 400 band 17, 1943

Webbansvarig