| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MASA ma3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (†) ge upphov till (känsla av) värme, värma; äv. opers. Woro tu min iagh skulle tig basa / Att thz skulle tigh om rompan maasa. Rondeletius 54 (1614). Lät Solen fritt få masa. Dalin Vitt. 5: 23 (1751). Det masar i en gammal kropp, / I hvarje vrå och vinkel (när man tar en sup). BränvFarväl 3 (1772). CIHallman 176 (1776).
2) utsätta (ngt) för (stark) värme, värma.
a) (†) låta (sin kropp l. ngn kroppsdel) värmas vid en brasa o. d. (Man) sittie för en brasa, / At ther sin kulna kropp på alla sidor masa. Kolmodin QvSp. 1: 473 (1732). Stå och masa ryggen emot kackelugnen. Linné Diet. 1: 73 (c. 1750). Jag min lekamen der (dvs. i bastun) just masar. Dalin Vitt. 5: 370 (c. 1753).
b) [jfr sv. dial. masa verke, uppvärma virke (t. ex. bräder, plankor) för att kunna böja det] (föga br.) utsätta (ngt) för stark värme (i ånga o. d.) o. sålunda uppmjuka det, badda (se d. o. 4), basa (se d. o. 2). Sundén (1887). Auerbach (1911).
3) [jfr motsv. anv. av BASA (se d. o. 4); jfr äv. ex. från 1614 under 1] (†) ge (ngn) stryk. Jag masade dem, ehuru ej hårt, med ett ris. Hamilton FarfJourn. 85 (i handl. fr. 1809).
4) refl., äv. intr.: njuta den behagliga värmen från solen l. en brasa o. d.; numera vanl. mer l. mindre klart anslutet till 5; ss. refl. förr äv. i utvidgad anv., om sak: upphettas. Serenius (1734; under bask). VetAH 1748, s. 72 (om sak). På kajuttaket ligger jag / Och masar mig i solen. Bellman 6: 240 (1789). (Piggvaren ligger) på liusa sandbottnen .. och masar i solskenet. Fischerström 4: 48 (1792). Någon gammal kärng, som han stängt inne och låtit masa sig för den sköna brasan. Blanche Våln. 81 (1847). Topelius Läsn. 5: 27 (1880).
5) [möjl. utvecklat ur 4] refl.: göra det behagligt l. bekvämt l. bra för sig; ”ha det bra”, ”moja” sig, ”gona” sig, göra sig goda dagar. Spegel 286 (1712). At masa sig den hela dag / Imellan lakan utan krämpa. Dalin Vitt. 6: 293 (c. 1762). Munken, der han masar sig i cellen. CVAStrandberg 5: 270 (1862). Man fick ha sin frihet, fick ligga och masa sig bäst man behagade. Ekelund Sillanpää Ängl. 153 (1925).
Spalt M 385 band 17, 1943