| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
1) († utom i a, b, c) göra ett märke i l. på (ngt), förse (ngt) med ett märke, märka, beteckna; äv. med obj. betecknande märke. Wärjorne hafwe wij befunnit dehlz medh Probstempelen P. marquerade, deelz (osv.). GenMRulla 1684, s. 58. Signa jag marquerat (för igenkänning av de trogna). COLagercrantz (1742) i HSH 6: 335. At votera med marquerade eller på et vist sätt klipte Sedlar. Oelreich 821 (1756). UB 6: 209 (1874). — särsk.
c) (i fackspr.) lämna märke efter sig, sätta spår. Kasserade filtar .. läggas under posterna, för att icke guskplankorna skola ”markera”, lämna märken på (pappers-)arken. Ambrosiani DokumPprsbr. 371 (1923).
2) gm ett märke l. tecken l. ett föremål utmärka l. angiva förekomsten l. belägenheten l. sträckningen av (ngt); stundom: utmärka gränserna för (ngt), övergående i bet.: begränsa; äv. med subj. betecknande märke osv. l. föremål som utgör kännetecken o. d.: utmärka l. angiva förekomsten osv. av (ngt). Benzelstierna Cens. 184 (1742). (G. II A:s) frontlinie markerades .. af Ribbenitz, Demmin, Neu-Brandenburg, Prentzlau, Stettin och Stargardt. Mankell Fältsl. 630 (1859). Man .. markerar mattskifvans .. ställning genom ett .. blyertsstreck på löpbrädet. Roosval Schmidt 37 (1896). (Elefanternas) väg markerades av nedrivet lövverk och uppryckta småträd. Anderson Hötorgsgr. 66 (1923). Voro nu verkligen alla fel upptäckta och markerade med bockar? Swensson Willén 134 (1937). — särsk.
a) (i fackspr.) med märke av ngt slag (ss. streck, prickar, provisoriskt isydd tråd) utmärka sträckningen av l. platsen för ngt som skall åstadkommas (t. ex. en fåra l. ett broderi o. d.); vanl. med obj. betecknande fåran osv. Hagdahl DBäst. 182 (1885). En ställbar markör (på potatissättningsmaskinen), som markerar nästkommande fåra. LAHT 1893, s. 219. Maglemosemönstren äro lätta att sy utan annan föregående markering än stuckna hål eller ritade punkter. Fornv. 1939, s. 200.
b) i uttr. markera (för) en plats, genom att lägga ngt föremål på en plats utmärka att denna är upptagen. Haglund TragNarr. 45 (1922). Jag har markerat för tre platser här (dvs. på en av båtens soffor). SvD(A) 1930, nr 203, s. 8.
c) (i fackspr.) på karta: med karttecken angiva en orts o. d. läge o. karaktär. GT 1788, nr 94, s. 3. SvGeogrÅb. 1929, s. 244.
d) (i fackspr.) utmärka (byggnadsparti) med viss utsmyckning l. (parti av klädesplagg) med dekorativ söm l. visst snitt (som kommer kroppskonturerna att tydligt framträda) l. dyl.; jfr 8. SthmModeJ 1850, s. 8. Väggnischer markerade af höga korintiska kolonner. Sthm 1: 420 (1897). (Den långa dräktjackan) har som modernistiskt kännetecken den ytterligt långt med markerade midjan. VHem 1921, nr 25, s. 18.
e) (numera bl. mera tillf.) refl.; i sådana uttr. som markera sig gm ngt, ha ngt ss. yttre, synligt kännetecken, kännetecknas av ngt; markera sig som ngt, visa l. yttra sig ss. ngt. Å yttre delar af menniskokroppen markerar sig brand i allmänhet genom en smutsigt askgrå, blågrå, brunaktig eller t. o. m. svart färg. NF 2: 1035 (1878). Lungtuberkulosen markerar sig som en tärande sjukdom. LbInternMed. 1: 860 (1917).
3) gm en åtbörd, ett ljud l. en signal l. dyl. angiva l. tillkännagiva l. visa l. särskilt utmärka (ngt). Kexél 1: 90 (1788). Fastän .. (hunden) vinkade med svansen .. och således markerade vänlighet (osv.). TIdr. 1895, Julnr s. 35. Rikssamtal markeras i regel med två strax på varandra följande korta ringningar från stationen. RTKatal. 1942, 1: 22. — särsk.
a) gm tecken (slag med taktpinne l. dyl.) angiva l. särskilt framhäva (takten), slå (takt); jfr 8. Sundén (1887). Kavaljererna .. markera takten medels handklappningar. Folkdans. 43 (1923).
b) (i Finl.) ”räcka upp handen” (under en skollektion). Allardt Byber. 1: 118 (1885). En af klassens bästa elever .. markerade bland andra och fick svara. Vasenius UndSpr. 34 (1894).
c) spelt. i kortspel: gm ett visst utspel visa att man är stark resp. svag i viss färg o. d.; särsk. i uttr. markera styrka, svaghet i en färg. Lindskog Spelb. 178 (1847). Hör du Svensson, hva va dä du markerade svaghet i? Engström 1Bok 46 (1905).
d) jäg. om jakthund: gm sitt beteende (särsk. gm viftning på svansen) visa att den funnit spår av villebråd; dels med obj. betecknande spår l. villebråd, dels utan obj. Ehrencreutz Hund. 15 (1856). Ett par hundra alnar torde vi ha gått, då hyndan markerade slag. Schröder 2Jagtm. 117 (1891).
4) i fråga om målskjutning: visa (o. anteckna) var ett skott träffat (l. att det träffat resp. icke träffat målet); äv. med obj. betecknande träff, skott o. d. Markera träff, prick, bom. EldhandvFältartill. 1887, s. 68.
5) i spel (kortspel, biljard o. d.): med hjälp av marker l. annan anordning l. gm anteckning angiva ställningen av spelet, antalet vunna poäng o. d.; äv. med obj. betecknande poäng o. d. Björkegren 1722 (1786). Ni markerar ju åter tvåhundra i stället för femhundra. PT 1906, nr 185 A, s. 3.
6) om instrument o. d.: registrera. UB 7: 653 (1875). På grund av (jord-)stötens lokala karaktär är det mycket ovisst om seismograferna markerat densamma. SvD(A) 1930, nr 68, s. 3.
7) bildl.: visa (ngt) resp. utgöra tecken på (ngt); ofta utan bestämd avgränsning från 8.
a) [ofta med direkt anslutning till motsv. uttr. i fr.] (†) om person: ådagalägga, visa, ge uttryck åt; äv. refl. Han markerade mig för det (dvs. att jag ville rätta till missförståndet) mycken reconnaissance (dvs. erkänsla). ESchröderheim (1782) i MoB 6: 51. Att .. (Völckner) långt ifrån att äga Rudbecks grufvel. beläsenhet, marquerar sig som en stor ignorant (dvs. okunnig person). Calonius Bref 37 (1794). Han har alltifrån barndomen marquerat lust för PrestEmbetet. Tegnér (WB) 4: 245 (1822). Estlander KonstH 116 (1867).
b) om sak: utgöra tecken l. bevis på, vara tecken till, utmärka, angiva, visa; äv.: beteckna; stundom närmande sig bet.: bilda, utgöra; numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till annan bruklig anv. av ordet (särsk. 2, 3, 6, 8). 2RARP 6: 170 (1731). Våra skiljetecken användas .. för att markera betydelseförhållanden, som ej angifvas af uttalet. Cederschiöld Skriftspr. 90 (1897). Tvifvelsutan är det just denna .. känsla (av evighetslängtan), som markerar vår utomordentligt höga rang i varelsernas kedja. PedT 1898, s. 7. Det sistnämnda året (1925) tycks .. icke markera ett bottenrekord i försvarsapati. NDA(AB) 1930, nr 193, s. 3. Augusti månad, som brukar markera inträdet av höstsäsongen. SvD(A) 1934, nr 253, s. 16. (†) Alis hus .. marquerade .. ej i meubler någon rikedom. Tersmeden Mem. 2: 172 (1736).
8) på ett särskilt tydligt sätt visa (ngt), (kraftigt) framhålla, framhäva, understryka, accentuera, betona, poängtera; äv. med konkretare obj.: ge (ngt) ett utförande som kommer detta att särskilt starkt framträda (synas, höras); äv. med saksubj.; jfr 2 d, 3 a, 7. Vogler Clavérsch. 45 (1798). En Melodi-förande lägre stämma behöfver rätt tydligt markeras, om den skall behörigen framträda. Mankell Lb. 13 (1835). (Skådespelaren har) ett intensivt spelsätt med skarp markering af repliken. 2NF 36: 274 (1924). Att markera det kvinnliga och ej det manliga i kvinnonaturen. SvD(A) 1929, nr 351, s. 6. ÖrebroD 1935, nr 253, s. 2 (med saksubj.).
9) [jfr 8] i p. pf. i adjektivisk anv.: på särskilt sätt utmärkt, tydligt visad, starkt l. tydligt framträdande; skarpt tecknad, som har skarpa, tydliga konturer, tydligt avgränsad; utpräglad, särpräglad; poängterad, accentuerad; äv.: som utmärkes av tydligt framträdande detaljer l. starkt utpräglade särdrag; stundom övergående i bet.: påtaglig, iögonenfallande, kraftig. Rosenstein 3: 375 (1788). (Frankrike) där .. (drottningen av England) blifvit behandlad med en så marquerad köld. SC 1: 399 (1820). Reglor uttryckta i skarpt markerade formler. SvLittFT 1838, sp. 518. Berglandskapet börjar nu att bli mer och mer markeradt. Hedin GmPers. 295 (1887). Tydligt markerade övergångar. Verd. 1889, s. 73. Man kan knappast tänka sig en lefnadsbana som i yttre afseende vore mindre individuellt markerad än (Runebergs). Vasenius Världsb. 54 (1900). Det industriella uppsvinget har .. varit särskilt markerat i Norrland. SvD(A) 1934, nr 193, s. 3. — särsk. om ansiktsdrag l. ansikte l. person: skarpt tecknad, utpräglad, särpräglad resp. som har skarpt tecknade (ansikts)drag. SvLitTidn. 1821, sp. 172. Ett magert, markeradt ansigte. Almqvist Kap. 66 (1838). En .. man med skarpt markerade anletsdrag. MCramær (1845) hos Schöldström Skämt. 62. En svarthårig, brunögd, långlagd och markerad yankee. Högberg Utböl. 1: 132 (1912).
10) låta (ngt värkligt) representeras av ngt som bl. för tillfället får föreställa detta (t. ex. en attrapp, ett godtyckligt valt föremål resp. en mer l. mindre illusorisk l. godtyckligt vald handling o. d.), låta ngt föreställa (ngt); äv.: låtsa, spela; äv. med saksubj.: föreställa. KrigVAT 1844, s. 95. Då fienden passerade minlinien, markerades sprängning genom raketers uppsändande från syftstationerna. KrigVAH 1887, s. 186. Om trupper betecknas (markeras) med skärmar (osv.). UInf. 151 (1904). Jag tar emot (brännvins-)flaskan och markerar en bottenfock. Engström Häckl. 144 (1913). Bakom en stol, som markerar fönster, sjunger Casares .. till sin gitarr. Cederschiöld Artist. 18 (1915). Fienden markerades av pappfigurer av olika storlekar. SvD(B) 1927, nr 197, s. 3.
11) [efter eng. mark] idrott. i bollspel: hålla sig i närheten av o. vakta (motspelare) i avsikt att förekomma honom i att taga bollen o. att angripa honom, om han skulle få den. IdrB 1: 59 (1905). Att en spelare bäst markeras genom att man placerar sig bakom honom. IdrBibl. 4: 81 (1918).
(3 c) -KAST, n. spelt. i kortspel: kast varigm man markerar styrka l. svaghet i en färg. HandlednBridge 39 (1904). —
-STAV. särsk. (förr) till 4: stav för användning vid markering (vid målskjutning); jfr markör-spade. GHT 1896, nr 99, s. 3. —
(2 d) -SÖM, r. l. m. (i fackspr.) för markering av visst parti av klädesplagg o. d. Fatab. 1908, s. 17. —
Spalt M 330 band 16, 1942