Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARIONETT mar1iωnät4 l. -o- l. -å-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ette. majon- 1862. margon- 1731. marien- 1723 (: marienet-spelare). marigen- 1731. marion- 1731 osv. marjon- 18011847)
Etymologi
[jfr t. o. eng. marionette; av fr. marionette, diminutiv till Marion, biform till Marie, Maria; urspr. om liten figur föreställande jungfru Maria]
1) leddocka som (på marionetteater) medelst trådar, mekanik l. en dold förevisares fingrar bringas att härma människors rörelser (ofta i samband med till rörelserna hörande tal); jfr GYCKEL-DOCKA, LED-DOCKA. SedolärMercur. 3: nr 9, s. 2 (1731). Hvar led (på den dansande) så böjlig var som på en Marionette. Livin Kyrk. 130 (1781). SvSlöjdFT 1927, s. 19.
2) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av 1, om karaktärslös o. lättledd person; person som är ett viljelöst redskap för ngns vilja, lekdocka, docka (se DOCKA, sbst.1 4 c); äv. i utvidgad anv., om folksamling l. stat o. d. Fatab. 1931, s. 34 (c. 1755). I början skall pariserpöbeln .. blott (ha) varit Mirabeau’s marionette. Höijer 4: 416 (1797). Bakom de handlande marionetterna anade (han) en beräknande vilja. Lundegård Stormf. 63 (1893). Bergman Marionetterna 3 (1903). GHT 1935, nr 291, s. 18 (om stat).
Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr.): A: MARIONETT-DOCKA. marionett. —
-PJÄS. teaterstycke som spelas med marionetter. Hirn Barnlek 205 (1916).
-SPEL. (marionett- 1790 osv. marionetten- 1735) [jfr t. marionettenspiel] spel (föreställning) på marionetteater; äv. bildl.: stämplingar, intriger, ränker. Kling Spect. U 4 b (1735). Politiska marionettspel och intriger. Lindquist Edib Eldskj. 19 (1928).
-SPELARE. person som förevisar dockteater. SvPrästProt. 2: 217 (1723).
-TEATER. [jfr t. marionettentheater] teater där de uppträdande personerna framställas av marionetter; dockteater. ConvLex. (1823).
B (†): MARIONETTEN-SPEL, se A.
Avledn.: MARIONETTAKTIG, adj. Hallström Händ. 197 (1927).

 

Spalt M 314 band 16, 1942

Webbansvarig