Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARABUT mar1abɯ4t l. ma1– (– – út Dalin), l. MARBUT marbɯ4t, stundom MARABU mar1abɯ4 l. ma1-, sbst.2, förr äv. MARIBUT, m.; best. -en resp. (i formen marabu) -n l. -en; pl. -er ((†) -buts Agrell Maroco 1: 317 (1790, 1796)).
Ordformer
(mar- 1875 osv. mara- 1788 osv. mari- 1740. -bou 1837—1923. -bout 1740—1871. -bu 1891. -but 1790 osv.)
Etymologi
[jfr t. marabut, eng. o. fr. marabout; av arab. murābiṭ, asket, möjl. sammanblandat med arab. marbūt, hängiven. — Jfr MARABU, sbst.1]
(i fråga om mohammedanska förh. i norra Afrika) asket, eremit; troskämpe. Humbla Landcr. 339 (1740). Janson Lögn. 72 (1912).

 

Spalt M 294 band 16, 1942

Webbansvarig