Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANIPEL manip4el, sbst.3, r. l. m.; best. -n; pl. -plar (GripshR 1591, s. 108, osv.) ((†) -pler GripshR 1573, s. 170, BtÅboH I. 1: 119 (1630)). Anm. Ordet förekommer äv. i nylat. form. ArkliR 1562, avd. 17. Bruntt blomeratt flogels manipulum. GripshInvent. 1553. TySvO 1529 (1932).
Ordformer
(-el 1566 osv. -il 1583)
Etymologi
[jfr t. manipel, eng. maniple, ävensom fr. manipule; av mlat. manipulus l. nylat. manipulum, handlin; eg. samma ord som MANIPEL, sbst.1]
(förr) = HANDLIN 2. LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). Weibull LundLundagMinn. 10 (1884). Fornv. 1910, s. 171. Hellerström Liturg. 44 (1932).

 

Spalt M 250 band 16, 1942

Webbansvarig