Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖPA lø3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Värml.) löp, f., ränna i marken där timmer nedsläppes, nor. dial. løypa, nedsläppande av timmer utför en brant, sluttning utför vilken timmer nedsläppes; till LÖPA, v.2]
1) jäg. spår i snön av ett flyende djur (o. av den jagande hunden), drevspår. FoFl. 1908, s. 52. SvUppslB (1933). jfr DREV-LÖPA.
2) idrott. skidväg (särsk. sådan varpå man åker utför en sluttning); sluttning (utför vilken man åker på skidor). TurÅ 1912, s. 251. Härliga långa löpor. Därs. 1934, s. 201. jfr UTFÖRS-LÖPA.
3) om kådlåpa; i ssgn KÅD-LÖPA.

 

Spalt L 1865 band 16, 1942

Webbansvarig