Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖG 4g, r. l. f. ((†) n. Schultze Ordb. 2807 (c. 1755)); best. -en.
Etymologi
[fsv. lögh, bad, badvatten; jfr sv. dial. lög, tvättvatten, badvatten, d. løv, løj, nor. dial. o. isl. laug, mnt. lōge, fht. lauga, t. lauge, feng. lēah, eng. lye; av germ. lauȝō, avledn. av ieur. loṷ-, tvätta, som föreligger i lat. lavare, gr. λούειν, o. besläktat med LUT, sbst.2, LÖDDER, sbst.1 — Jfr LÖGA, sbst.1, LÖGDE, LÖRDAG, MULLÖGG samt DILUERA, LAVERA, v.1]
(numera bl. ngn gg i vissa trakter, bygdemålsfärgat) badvatten, tvättvatten; bad; särsk. om badvatten vari spädbarn tvättas. Intet vnder wore, om hon (dvs. modern) oss strax j första lögen fördrenckte. PErici Musæus 2: 263 b (1582). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 403 (1864). Lundell (1893; folkmål).

 

Spalt L 1816 band 16, 1942

Webbansvarig