Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄNDA län3da2, v. -er, lände, ländt, länd (G1R 16: 248 (1544: länder, pr. sg.) osv.) ((†) -ade G1R 6: 132 (1529: lendatt, p. pf.), OPetri 2Post. 174 b (1530: ländadhe, ipf.), KFÅb. 1913, s. 294 (c. 1730: ländad, p. pf.)). vbalsbst. -ANDE; jfr LÄNNING.
Ordformer
(länd- (le-) 1529 osv. länn- c. 1600)
Etymologi
[fsv. lända; jfr fd. lænde, isl. lenda, fht. lenten, ä. t. länden; av ett germ. landian-, avledn. av LAND]
I. (†) refl.: övergå l. förvandlas till l. bli (torrt) land; jfr LANDA I. At jordenes krets på somlige orter .. sig alt efter handen mer och mera länder. Hiärne 2Anl. 61 (1702).
II. landa (se d. o. II) o. i därur utvecklade bet.
1) (†) landa (se d. o. II 1); i förb. med prep. l. adv. som betecknar befintlighet l. riktning; stundom svårt att skilja från 2.
a) om (person som färdas med) fartyg o. d. G1R 6: 132 (1529). Ded ähr och aff nöden, att någre flere galeijer och lådior opslås, därmed man kan bequemligen passere Strömen och siökanten och lända hvar man vill. AOxenstierna 1: 508 (1622). (Skeppet) flyger af och an och veet ey, hvart det länder. Holmström Vitt. 194 (c. 1700). Sin kosa .. (skeppet) styr mot kusten af ditt land, / Och går, med lycklig vind, att snart i hamnen lända. Leopold 1: 32 (1790, 1814). jfr AVLÄNDA.
b) i annan (särsk. bildl. l. oeg.) anv.; jfr LANDA II 1 c, d. Jag är .. såsom en fogel på qwist och wet intet hwart jag skall lända. VDAkt. 1697, nr 259; jfr 2. Det lätta tråss (som faller ur släden) i drifvan länder. GFGyllenborg i VittArbSamhSthm 1: 38 (1759).
2) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) anlända, ankomma, komma; numera bl. i förb. med prep. l. adv. som betecknar riktning; jfr 1, 3. G1R 29: 396 (1560). Godz som länder til Staden. Stiernman Com. 2: 301 (1641). En ö, / Dit sällan någon länder. Franzén Skald. 1: 278 (1793, 1824). Med äran till grafven han länder, / Min herre, Gustaf Banér. Snoilsky 5: 8 (1897). Led Du mig, / Att saligt hem jag länder, / O Gud, till dig. NPs. 1921, 593: 1. — jfr AN-, FRAM-, HEM-, HIT-, IN-, ÅTER-LÄNDA. — särsk.
a) (†) i förb. med prep. l. adv. som betecknar befintlighet; stundom närmande sig bet.: hamna (jfr 1). G1R 25: 226 (1555). En Man ifrån Tyro .. företogh sigh .. en Reesa, och lende vthi ytterste Indien. Schroderus Os. 1: 359 (1635). Til thes han åter här i Fosterlande lände. Lucidor (SVS) 195 (1672). Johansson HomOd. 2: 150 (1844).
b) (†) övergående i bet.: taga härbärge, taga in (hos ngn, ngnstädes) äv. i uttr. lända till härbärge till en plats. TobCom. D 2 b (1550). För än hans Ehrew. kom till Wexiö, lende han till Herberge till Hultziö. VDBötB 1638, s. 189.
c) (†) mer l. mindre oeg. l. bildl.; särsk.: komma. At then Himmelska Rösten vthaff Skyyn lände (vid förklaringen) icke til Mosen eller Eliam, vthan til Christum allena. Phrygius HimLif. 29 (1615). Nu länd är den stund, att (osv.). Palmblad SophSorg. 238 (1839). särsk.
α) i uttr. ngns begäran l. bön l. befallning o. d. länder till ngn att (osv.), ngn begär av l. ber l. befaller ngn att (osv.). Thernäst länder till alla gemene Ständer min gunstige begiäran att (osv.). Gustaf II Adolf 111 (1614). EDahlberg (1701) i HSH 6: 188.
β) i uttr. lända till ngt, komma i besittning av l. få ngt. Den Död, / Hwar genom Han til Oförwanskad Krona Länder. Dahlstierna (SVS) 71 (1698).
γ) i uttr. lända på ngn l. ngt, falla l. samlas l. koncentreras på ngn l. ngt. Athil och Frovin kommo till mötes och sökte strax tillsamman så hårdt, at heela striden syntes villia ländha på them. LPetri Kr. 25 (1559). (Somliga hava icke haft) the harnesk och hester, som thet sigh höffdes, ther vthaff hoopen är bliffuit fast förswaget, och alle vmkoster (ha) ländet på Oss allene. Tegel E14 152 (i handl. fr. 1565). KKD 3: 145 (1709).
3) (†) fara, resa, bege sig; taga vägen, fly; ofta svårt att skilja från 2. Bedh (Gud) .., / Att han giffuer tigh en saligh ända, / Enär tu skall i från Werldene Lenda. Aschaneus HwsRegl. 12 (1614). Amnelius Quirsfeld 458 (1690). Hwart wil wi lända / Undan för den Högstas hand? Lybecker 204 (c. 1715). PolitVis. 93 (c. 1780).
4) (†) gå l. föra l. leda till visst mål l. i viss riktning o. d.
a) om person: bege sig l. komma l. vara vänd åt visst håll. Prytz OS G 1 a (1620). Då .. (Stratonice) sågh .. Celadon lende dijt åth (osv.). UHiärne Vitt. 43 (1668).
b) om väg, dörr, färd o. d.: gå, leda, bära. Twänne wäghar, then ene lender til Staden Phere, then andre til berget Borbostenes. Schroderus Liv. 538 (1626). Reesan lände åt Tyskland. VDAkt. 1665, nr 307. En Ekedörr som länder in i Stoore Salen. BoupptSthm Syneprot. 25/1 1673. Rydberg 1: 285 (1895). särsk. tr., med avs. på färd: styra, ställa. Hedhan länder iagh nu min fäl (dvs. färd). Prytz G1 B 1 b (1621).
c) om föremål o. d. (jfr b): vara riktad l. vetta (åt visst håll), gå i l. ha viss riktning. Thet stora collegium som länder emot stora gatan. Bolinus Dagb. 25 (1667). Uppå thenna sijdan (om Norrköping) som länder åth Nykiöpingh. Därs. 51 (1670). Aldenstund directionerne af bägge desse stridande värkningar lända verticalt. VetAH 1741, s. 278. König Mec. 6 (1752). särsk. oeg. l. bildl., i uttr. lända emot ngn l. ngt, vara riktad l. gå l. strida emot l. vara till förfång för ngn l. ngt. SkrGbgJub. 6: 238 (1591). Vij tilbodo oss gärna ville lijda af H. F. Nåde förmaningar, som inthet lända emot H. K. Maij:ttz välstånd och rijketz bästa. RP 8: 441 (1641). Sådant länder emot wår kyrkioordning. VDAkt. 1679, nr 145.
d) oeg. l. bildl. (jfr c slutet): föra, leda, gå, bära hän; vanl. opers.; jfr 8 (a). Så wandradhe .. (hedningarna) j mörkret och wiste icke hwart thet ländadhe. OPetri 2Post. 174 b (1530). Till tess man fåår höre hwart heden thet spill medt the Smålendzske skogztiuffuer lende will. G1R 14: 103 (1542). At sådant (dvs. strävandena att bevara freden) icke är ländat til then ända som man giärna hade önskat. Gustaf II Adolf 120 (1615). Men frågar man hvarthän det länder, / När den är med (i släden) som man har kär? GFGyllenborg Vitt. 1: 234 (1795).
5) (†) sträcka sig l. nå fram (till en plats o. d.); äv. mer l. mindre bildl. The Åkrer som lende nidh til Hafwet. Schroderus Liv. 494 (1626). Hvem af Eder (som offrat er) vet / Hur långt det (dvs. namnet, ryktbarheten) öfver grafven länder? Leopold 2: 9 (1789, 1815).
6) (†) syfta l. (hän)tyda på; äv. närmande sig bet.: ha viss innebörd, betyda; stundom övergående i o. svårt att skilja från 7; i förb. med prep. till l. l. riktningsadv. Tijt lendar likuel titt taal (dvs. att du tror dig om att kunna förbättra nattvardens instiftelseord). LPetri DialNattw. B 2 b (1562). Hijt länder thet Iesaias säger, at vthaf then minsta skola blifwa Tusend. Bureus NordlLej. 36 (1644). Hwart wil thet lända på, / At the (dvs. Jesus’ lärjungar) främmande måhl förstå? Ps. 1695, 185: 7. Til .. (Johannes Döparens) förra ämbete länder det, som står skrifvit om honom i Matth. 3: 1. 2. Luc. 3: 3. Borg Luther 2: 772 (1753).
7) (†) ha ett visst ändamål l. syfte, syfta till l. avse, gå ut på, ha till uppgift; ha till uppgift l. syfte att ådagalägga l. bevisa; stundom svårt att skilja från 6 o. 8; i förb. med prep. till l. l. riktningsadv. OPetri Sal. F 1 a (1535). Alt .. (Kristus’) regemente lender ther til, at han skal frelsa ifrå synd (osv.). LPetri 1Post. A 4 a (1555). Såsom allsammans thenna predicanen tijt lender, at Christus är sanner Gudz Son. Dens. 2Post. 118 a; jfr 6. Och när altt war omkringh, lände träthen iu mäst der vpå, att de wethe wille, hwilken partenn skulle ware närmest och rettest till att haffwe för:ne pening[er]. SthmTb. 23/8 1589. General Wrede hade .. framlemnat ett .. utkast, ländande först att rättfärdiga de steg, adeln tagit. Adlerbeth Ant. 1: 112 (c. 1792).
8) [väsentligen specialanv. av 4] (numera bl. arkaiserande l. i utpräglat skriftspr., särsk. jur.) i uttr. lända till ngt o. d., leda till l. åstadkomma ngt ss. resultat, fylla uppgiften att vara ngt, utgöra ngt, bliva l. tjäna l. vara till ngt, bereda l. förorsaka l. åstadkomma l. åsamka l. vålla ngt, bringa l. ge ngt; numera företrädesvis i vissa stående uttr., ss. lända (ngn) till varning, ursäkt, försvar, lända till ngns l. (numera vanl.) ngn till heder, ära, pris, beröm- (melse), vanheder, vanära, skymf, skam, gagn, nytta, fördel, skada, men, tröst, bättring; lända ngn till godo; lända till ngns väl, bästa, fromma, fördärv; ngt skall lända l. länder (ngn) till efterrättelse (jur.); ngt länder till bevis och fullmakt (jur.); ofta utan bestämd avgränsning från 4 d o. 7. RA I. 3: 108 (1593). At thenne Rijkzdagh och thesz Beslut ländadhe til Konungens och alles wårt bäste. Chesnecopherus Skäl Ee 4 a (1607). Thet hade ländt och kommit wårt fädernesland och mig sielff .. til skam och neesa (om vi slutit fred med ryssarna på oförmånliga villkor). Gustaf II Adolf 141 (1617). Alt thet som länder til Gudz Ähra. Swebilius Cat. 2: 60 (1689). Hon .. förebrachte de skiäl, som kunde lända samma olyckeliga Person til ursächt. Ehrenadler Tel. 932 (1723). Det länder Sverige till berömmelse .., att (osv.). De Geer Minn. 1: 152 (1892). Den nu antagna giftermålsbalken skall .. lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1921. SFS 1920, s. 992. Den uppgiften hade han löst på ett sätt, som endast kunde lända honom till heder. Hellström Malmros 77 (1931). — särsk.
a) (utom i religiöst spr. numera bl. tillf., starkt arkaiserande) i allmännare anv.; förr äv.: utveckla sig till ngt; äv. (numera knappast br.) i uttr. lända (till) att göra ngt; jfr 4 d. (Jag vet) at thet skal ther til lända, / At mijn saak skal komma, til en godhan ända. TobCom. C 2 a (1550). Aldenstund .. Saken syntes lenda til Vpror. Schroderus Os. 2: 586 (1635). Aldenstund Ätandet i Herrans Nattward är stundom skadeligit, och lender til Doms. Därs. III. 2: 263. Hålla en sådhan milis .., som kan ländha landhet til förswar. Carl XI (1689) i HH XVIII. 2: 67. En Provincial Medicus bör .. vara betänkt på de medel, som .. måge lända en sådan (smittosam) sjukdom at bota. PH 8: 333 (1766). Det är lätt att se, huru dessa (adelns) privilegier lände till inskränkning i kronans rätt och förmån. Svedelius Statsk. 1: 72 (1868). Vad som länder till frälsning. Ebr. 6: 9 (Bib. 1917). Din kärlek och ditt tålamod (osv.) .. / De lända mig till salighet. NPs. 1921, 659: 3.
b) [möjl. med anslutning till 2] (†) i uttr. ngt länder till svar(s), ngt meddelas till l. gives ss. l. utgör svar. Porath Pal. 1: O 2 b (1693). Hvad testamentet angår, så länder till svar att jag inte är död än. Lindegren 1: 79 (1800, 1805).
9) (†) höra till; ha avseende på l. gälla l. angå; i förb. med prep. till l. under (se b) l. riktningsadv. SkrGbgJub. 6: 127 (1589). The meente at Ewangelium lende icke til Hedningarna, medh mindre the worde först omskorne. Schroderus Os. 1: 36 (1635). Professores böra och in Collegiis privatis idka det som till deras profession länder mera än något uthom professionen. Annerstedt UUH Bih. 2: 263 (i handl. fr. 1686). (Lat.) vernalis .. (sv.) Som länder til wåhren. Florinus Voc. 234 (1695). Uti Brudvigsel-Boken skal .. (klockaren) antekna alla til Giftermålet ländande oumgängeliga omständigheter. PH 5: 3119 (1751). Sjöart. 1755, art. 100. — särsk.
a) i uttr. ngt länder till ngn l. ngn till l. till visst forum o. dyl. l. det länder ngn till (att göra ngt), ngt tillkommer ngn osv. ss. dennes osv. uppgift l. skyldighet l. rättighet o. d. resp. det tillkommer ngn (att göra ngt). At thet länder honom (dvs. biskopen i Rom) allena til .. til at .. dömma om Biscopernas .. saker. Schroderus Sleid. 89 (1610). Omwårdnaden at tilreeda och förwara Pallia länder til the Apostoliske Subdiaconer. Dens. Os. 1: 358 (1635). Emädhan dhet (dvs. målet) icke lender till dhetta forum. BtÅboH I. 9: 161 (1637). VDP 5/4 1680.
b) i uttr. lända till l. under ngn l. ngt l. lända ngn l. ngt till, tillkomma l. tillhöra ngn ss. dennes egendom o. d., lyda under ngn l. ngt. Bronnenn, som lendir thil Gulbergh. SkrGbgJub. 6: 135 (1589). Breff bleff upläset, at Tijffven (dvs. Tiveden) och Skoghbygden östan elfven Suart åhn, skulle lända vnder Närijket. Gyllenius Diar. 320 (c. 1670). Ty gifver hvar och en sin Öfverhet, hvad länder / Och hörer henne til. Vallenius Epistl. 37 (1733).
Särsk. förb.: LÄNDA AN. (†) jfr anlända.
1) till II 2: anlända, ankomma, komma. HFinlÖ 101 (1704). Knöppel Reg. 4 (1741).
2) till II 9: angå; tillkomma. Schroderus Liv. 512 (1626). VDAkt. 1670, nr 11.
LÄNDA FRAM10 4. (numera bl. tillf., i vitter stil, arkaiserande) till II 2: komma fram, anlända. VDP 1638, s. 189. Lagerlöf HomOd. 153 (1908). jfr framlända.
LÄNDA IN. (†) jfr inlända.
1) till II 2: komma in (ngnstädes); anlända, komma. Visb. 2: 99 (c. 1600; bildl.). Braun Dikt. 1: 88 (1837). särsk.
a) till II 2 b: taga in (hos ngn, ngnstädes). Rhyzelius Ant. 53 (c. 1750).
b) bildl. l. oeg., i uttr. lända in på ngn, komma l. falla på l. träffa ngn. OPetri MenSkap. 30 (c. 1540). Tegel G1 2: 280 (1622).
2) till II 4 b.
a) i uttr. lända in i ngt, föra l. leda in i ngt. Kling Spect. S 3 b (1735).
b) i uttr. lända in till ngt, föra l. leda fram till ngt. 2SthmTb. 1: 137 (1546).
3) till II 4, 6, i uttr. lända in på ngt, leda till l. syfta på ngt. Propheter och then helga Scrifft, / Alt in på honom (dvs. Kristus) lenda. Ps. 1567, s. 83 a; jfr Ps. 1695, 223: 7. LPetri KO 4 a (1571). Asteropherus 25 (1609).
4) till II 4, 8, i uttr. lända in på ngt, leda till l. resultera i ngt. Raimundius HistLiturg. 81 (i handl. fr. 1588).
5) till II 9: i uttr. lända in till l. uppå ngt, beröra l. ha avseende på l. angå l. gälla ngt. LPetri DialNattw. F 2 b (1562). HH XIII. 1: 124 (1564).
LÄNDA TILL. (†) jfr tillända.
1) till II 1: landa, lägga till (med båt o. d.). RA I. 4: 725 (1598). CBonde (1658) i HSH 6: 163.
2) till II 2: anlända, ankomma. Schroderus Os. III. 2: 31 (1635).
LÄNDA UT. (†)
1) = lända II 4 d. The Suenske merckte well huar vth thet skulle lända medt thet förbundet (dvs. Kalmarunionen). OPetri Kr. 200 (c. 1540). Schroderus Os. III. 1: 81 (1635). särsk. (enst.) refl. G1R 21: 47 (1550).
2) = lända II 7; äv. i uttr. lända ut på ngt. LPetri Œc. 18 (1559). Schroderus Os. 2: 775 (1635). Iagh lyder till, / Hwart vht ditt ährände lända will. Beronius Reb. E 1 a (1674). Brask Pufendorf Hist. 438 (1680).
Ssg: (II 1) LÄND- l. LÄNDA- l. LÄNDE-STAD. (länd- 1694. lända- 1769. lände- 16261638) [jfr fsv. ländästaþer (för lände-), landningsställe] (†) landningsställe. Schroderus Liv. 3 (1626). Ihre (1769).

 

Spalt L 1634 band 16, 1942

Webbansvarig