Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÄCKA läk3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Dahlberg Dagb. 272 (1695; uppl. 1912)).
Ordformer
(leka 1666. läcka 1695 osv. läckja 1697. läka 15461773)
Etymologi
[sv. dial. läkkja, läcka, vak på is, äv.: mäskkar; jfr sv. dial. björkläkka, björksav; avledn. av LÄCKA, v. — Jfr LÄCK, sbst. o. adj.]
otäthet, spricka, springa l. hål varigenom ngt läcker; särsk. dels på vätske- l. gasbehållare, ämbar l. annat hölje o. d., dels sjöt. under vattenlinjen på fartyg; äv.: förhållandet att dylik otäthet förefinnes. Få en läcka. Stoppa till l. täta en läcka. SkeppsgR 1546. Skeppet feck .. 3 läcker. Dahlberg Dagb. 272 (1695; uppl. 1912). De läckor, som upkomma närmast vid Takfoten. PH 5: 2931 (1750). En liten läcka kan sänka ett stort skepp. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ett jern- eller stålfartygs säkerhet i händelse af läcka är endast beroende på tvenne faktorer: stora och vattentäta celler. TSjöv. 1891, s. 270. (Man märker) att läcka uppstått å (bil-)ringarna. Nerén HbAut. 2: 16 (1912). Elden .. förorsakades troligen genom en läcka i eldstadens vägg. AB(A) 1931, nr 86, s. 1. — särsk. (mera tillf.) oeg. o. bildl.: ”hål”; skavank. Blott några åhr (skulle) behöfvas, at tilstoppa denne läkan uti den almenna Cassan. Triewald Bij 102 (1728). Tålamodet fick svåra läckor. Topelius Ljung 274 (1883, 1889).
Ssgr (jfr LÄCK, sbst. o. adj. ssgr): LÄCK-FRI. (föga br.) fri från läckor. Dalin Vitt. 3: 225 (1735).
-FULL. (†) Ett .. svagt och läckfullt skepp. JournLTh. 1809, nr 58, s. 2.
-TÄTARE, r. l. m. sjöt. presenning av grov segelduk som anbringas utombords på ett fartyg över en läcka för att av vattentrycket hållas pressad mot fartygssidan o. på detta sätt åstadkomma en automatisk tätning. 2NF 14: 478 (1910).

 

Spalt L 1500 band 16, 1941

Webbansvarig