Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYRIKER ly4riker l. 302, m.||ig.; best. -n; pl. =. Anm. 1:o Stundom användes den lat. pl.-formen lyrici, t. ex. Lagerbring HistLit. 366 (1748), SvD(A) 1929, nr 347, s. 6. 2:o Förr användes den (ny)lat. sg.-formen lyricus, t. ex. Hjärne DagDrabbn. 94 (i handl. fr. 1804), Sturzen-Becker 6: 60 (1868).
Etymologi
[jfr t. lyriker; efter lat. lyrici, ss. sbst. brukad pl. m. av lyricus, adj. (se LYRISK)]
lyrisk skald. Hammarsköld SvVitt. 1: 286 (1818). — jfr CENTRAL-, NATUR-LYRIKER m. fl. — särsk. (i sht i fackspr. o. i vitter stil) i bildl. l. utvidgad anv.
a) om lyrisk konstnär av annat slag. Josephson Romant. 39 (1926; om målare).
b) person med lyrisk läggning, stämnings- l. känslomänniska. Benedictsson Eftersk. 77 (c. 1885).

 

Spalt L 1328 band 16, 1941

Webbansvarig