Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYNG lyŋ4, sbst.2, r. l. m. ((†, i bet. 1) n.); best. -en (ss. n. -et).
Ordformer
(lygn c. 1830. lyng 1894 osv.)
Etymologi
[dialektal sidoform till LJUNG, sbst.1]
1) (†) ris av bärbuske. Renarna äta rönnbär, hjortron jämte lygnet. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 41 (c. 1830).
2) bot. av landtbruksstyrelsen föreslagen benämning på (växt av) släktet Erica Lin. NormFört. 52 (1894).

 

Spalt L 1320 band 16, 1941

Webbansvarig