Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUSSERANDE, n.
Etymologi
[trol. tryckfel för lusterande, vbalsbst. till ett icke anträffat verb lustera, förlusta sig, motsv. d. lustere, av nt. lusteren l. t. lustieren, till nt. resp. t. lust (se LUST). — Jfr FÖRLUSTERA]
(†) handlingen att roa sig l. förlusta sig. (Han) kan wäl fogha sigh vthi Samqwäm medh Dantzande och lusserande. Chronander Bel. H 1 b (1649).

 

Spalt L 1226 band 16, 1941

Webbansvarig