Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUMRA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. lumra, halta, linka; jfr nor. lumra, gå osäkert l. stapplande, eng. lumber, röra sig ovigt, ramla, bullra; besläktat med LUMMIG, adj.1 — Jfr LUMBERJACKA]
(†) halta, linka. Spegel 275 (1712; fr. Östergötl.). Schultze Ordb. 2880 (c. 1755). —
Särsk. förb. (†): LUMRA FRAMÅT. haltande gå framåt, linka framåt. ESjöberg (SVS) 1: 265 (1822).

 

Spalt L 1190 band 16, 1941

Webbansvarig