Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUGGA lug3a2, v.1 -ade; o. LUGGAS lug3as2, v. dep.1 -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(lugga 1916 osv. loggas, dep. 1749. luggas, dep. 1787 osv.)
Etymologi
[sannol. av ett icke anträffat äldre luþgha, göra luddig, rugga upp; till stammen i LUDD, sbst.1, LUDEN. — Jfr LUGG, sbst.1]
refl. o. dep.: bliva luggig, ludda sig; ss. dep. numera nästan bl. i särsk. förb. Lind (1749; under aufwerffen). Rispet kardades först omsorgsfullt så att det luggade sig en smula. SvD(A) 1916, nr 352, s. 11.
Särsk. förb.: LUGGAS UPP10 4, äv. OPP4. upplösas i lugg, bliva luggig. Är .. (snön) hård, luggas skidan upp och blir oduglig. TIdr. 1882, s. 150.

 

Spalt L 1160 band 16, 1941

Webbansvarig