Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUFTIG luf3tig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(luf(f)- 1646 osv. löf- 1558)
Etymologi
[jfr d. luftig; av t. luftig, lüftig; till LUFT, sbst.2]
1) fritt tillgänglig för luft; utsatt för luftdrag l. blåst; ofta om rum: som har (god tillgång till l. stort utrymme för) frisk luft, vädrad, luftad, hög o. rymlig; jfr LUFT, sbst.2 1. G1R 28: 9 (1558). Begifwa sig på .. luftige Orter, vtom Staden. SthmStadsord. 1: 128 (1657). Bonings- och sofrummen böra hållas rena och luftiga. LbFolksk. 75 (1890). Den på en höjd luftigt belägna gården. Sätherberg Lefn. 63 (1896). Ljus, luftig dubblett. SvD(A) 1931, nr 13, s. 19 (i annons).
2) (numera föga br.) som tillhör luften; som befinner sig l. försiggår (högt) uppe i luften l. ovanför jordytan; som reser sig l. sträcker sig högt upp i luften; jfr LUFT, sbst.2 2. Adlerbeth Æn. 14 (1804). Fåglarnas luftiga slägt. Atterbom SDikt. 1: 179 (1808, 1837). Till skuggande palmer står åter vår håg. / Der hvila vi ut från den luftiga färden. Tegnér (WB) 2: 97 (1812). Sången på luftiga vågor förtonar. Sätherberg Blom. 1: 7 (1841). LbFolksk. 30 (1890). (†) De luftiga sprången (dvs. luftsprången). Runeberg 1: 62 (1832).
3) eg.: som består av luft; vanl. (i sht i vitter stil) bildl.: som liknar luft, luftartad, lätt l. tunn l. genomskinlig (som luft), skir, eterisk, fin, graciös, späd, flyktig, svävande, lekande, fladdrande; jfr LUFT, sbst.2 1, 3 a. En lufftig och Eldachtig Substantz. Roberg Beynon 1 (1697). O dyre Fader! i min famn / Jag får dig åter hänryckt sluta! / Du är ej blott en luftig hamn. Stagnelius (SVS) 3: 299 (c. 1815). Thorborg smög in, luftig som en andesyn. Carlén Köpm. 2: 517 (1860). Det luftiga och spröda i (rokoko-)stilen. Hahr ArkitH 453 (1902). Fjärran åsar, som förtona i luftigaste blått. SvD(A) 1929, nr 149, s. 10. (Förf.) har med öm och lätt hand lyckats fånga allt det luftiga och lyriska behag som den tidiga ungdomens dagar äga. Därs. 1930, nr 289, s. 9. — särsk.
a) om tyg, dräkt, slöja o. d. Slöjor af luftigt gaz. Stagnelius (SVS) 3: 93 (1817). Orangefärgade band öfverdragna med luftigt hvitt (dvs. vitt silkesflor). GHT 1895, nr 221 A, s. 3.
b) om rörelse (gång, dans, steg) l. fot o. d.: lätt. Atterbom 1: 131 (1824). Här kommer fröken. — Hvilken luftig gång! Hagberg Shaksp. 10: 194 (1850). Hon smyger sig fram på luftig tå / längs kojans vägg. Sturzen-Becker 6: 167 (1868). Med luftiga steg och nyter uppsyn intränger han i Crédit Lyonnais’ väldiga palats. Strindberg TrOtr. 2: 21 (1883, 1890). Luftig dans. Cannelin (1921).
c) i nedsättande mening, om dröm, plan, argumentation, tankekonstruktion o. d. för att beteckna den ss. fantastisk l. saknande stöd i värkligheten o. d. Detta förslag är, jag tillstår det, nog luftigt, men det är så roligt at drömma ibland. ElTegnér (1802) hos Wrangel TegnKärlekss. 177. (Psykologin) säger man, har hittills blifvit grundad på metafysik i stället för på erfarenhet, d. v. s. på apriori uppgjorda, luftiga hypoteser. Rein Psyk. 1: 11 (1876). (Runeberg) kände sig .. bortstött både av fosforisternas luftiga drömmar och av Tegnérs ordprakt. Mjöberg Lb. 461 (1910). DN(A) 1934, nr 247, s. 3.
4) [jfr LUFT-SYRA] (†) kolsyrehaltig; jfr LUFT, sbst.2 1. Selzer- Spa- och Pyrmontervattnen äro alle luftige. VetAH 1775, s. 108.
Avledn.: LUFTIGHET, r. l. f. SvTyHlex. (1851). särsk. (i sht i vitter stil) till 3. Hammarsköld KonstH 265 (1817). (Amanda Forsbergs) dans karakteriseras af en sällsynt luftighet och finhet. NF 5: 66 (1881). Komeditonen har hos Giraudoux nått en raffinerad luftighet. SvD(A) 1934, nr 3, s. 18.

 

Spalt L 1154 band 16, 1941

Webbansvarig