Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOVVART lω4v~var1t l. 3~2, l. LOVART lω4~ l. 3~2 (lo´fvart Weste), adv., adj. o. sbst.; ss. adj. superl. -artst (Roswall Skeppsm. 1: 8 (1803), Konow (1887)) l. -arst (Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856)); ss. sbst. r. l. m.; best. (föga br.) -en (HFinlÖ 435 (1730), Cannelin (1921)); förr äv. LOFVARTS, adv.
Ordformer
(förr vanl. lofvart. -ard 1784—1820. -art (-dt, -tt) c. 1585 osv. -arts (-dtz, -tz), adv. 1676—1807. -at 1771)
Etymologi
[jfr d. luvart, nt. luuvwards, t. luvwärts; av holl. (te) loefwaart, loevert, loefwaarts, adv., av loef, vindsida, o. suffixet -waart(s), i riktning mot, besläktat med got. wairþs, riktad (mot) (se INVÄRTES); jfr BORDVART(S), NORDVART m. fl.]
sjöt. för angivande av (läge i) den riktning från vilken vinden blåser mot ett föremål (särsk. ett fartyg) l. en person.
a) ss. adv.: på vindsidan (om ngt l. ngn). HH 20: 173 (c. 1585). I stället .. (fiendens skepp) skulle hafva gådt efter hvarandra, hölt största delen af Flottan lofvarts på sidan om oss. LCreutz (1676) i SvMerc. 1763, s. 655. Hedin Asien 1: 652 (1903).
b) (†) ss. adj. Röding SD 57 (1798). — särsk. i superl.: som befinner sig längst fram i lovvart. Roswall Skeppsm. 1: 8 (1803). Lofvarste delen af ett stag- eller gaffelsegel. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Konow (1887).
c) ss. sbst., om den riktning från vilken vinden blåser mot ngt l. ngn; vanl. i uttr. i l. åt l. till lovvart (om, förr äv. av ngt l. ngn), förr äv. till lovvarts (av ngt l. ngn). Vara, komma, passera i lovvart om ett fartyg. Fartyget arbetar upp sig till lovvart. Spotta inte i lovvart! Dher Flåttan kommer til Anckar på en öpen Redd, då skola alle små Galiorter vthi hwar Esqvadron altijdh fälla Anckar til Lofwartz aff sin Ammiral. Siöart. 1685, art. 136. I lofwart och i lä. Rosenfeldt Roo A 1 b (1686). De personer, som .. (föra okänd, ilandfluten död till graven), .. böra sig i lovart hålla. SPF 1831, s. 228. När två båtar segla för öppen vind men med vinden in på samma sida, skall den, som är i lovart, hålla undan för den, som är i lä. IdrIMar. 1935, s. 90. — särsk. i sådana uttr. som lovvarts bog, brass, land, låring, reling, sida, strand o. d., bog osv. som är i lovvart; jfr ssgrna nedan. På vår lofvarts bog. Widegren (1788). Kaptenen anser att denna grundstötning .. tillkommit genom lotsens åtgärd att styra fartyget för nära lovarts land. SD(L) 1901, nr 237, s. 4. Hägg Segel 80 (1935).
Ssgr (sjöt.; jfr de under c slutet anförda uttr.): A: LOVVART-SIDA, -STRAND, se B.
B: LOVVARTS-BARDUN. VFl. 1916, s. 35. —
-BOG. Serenius Iiii 1 a (1757). —
-BRASS. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-LÄGE. särsk. sjömil. läge i lovvart om en motståndare. SvUppslB (1933). —
-NOCK, äv. -NOCKE. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Dalin (1853). —
-SIDA. (-art- 1734—1935. -arts- 1818 osv.) Serenius Rrr 3 b (1734). —
-STRAND. (-art- 1905—1925. -arts- 1923 osv.) strand i lovvart. Metandet bör alltid försiggå på lovartstranden. IdrFinl. 2: 155 (1905).

 

Spalt L 1113 band 16, 1941

Webbansvarig