Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOV 4v, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (HFinlÖ 435 (1730) osv.) ((†) -er Kolmodin QvSp. 1: 389 (1732)).
Etymologi
[fsv. lof, vindsida; jfr d. luv, nor. lo, luv, eng. loof, luff, vindsida; av mnt. lōf, nt. luuv (t. luv), l. holl. loef, vindsida; urspr. om en på vindsidan placerad åra, som användes för att hålla fartyget upp mot vinden; besläktat med LOVE, sbst.2; i bet. 2 bildat ss. vbalsbst. till LOVA, v.1]
1) sjöt. lovvart; förhållande(t) att befinna sig i lovvart om ett fartyg, lovvartsläge (av taktisk betydelse särsk. på segelflottornas tid); numera nästan bl. i sådana uttr. som hava, få, taga (jfr nedan), vinna loven (av ngt), befinna sig resp. komma i läge lovvart (om ngt, o. därmed hava l. få ett försteg i manövern). Her Clas loverade moot .. (kungen av Danmark) ändelånghz landet, så att han kom i vinden och fick loven aff honom. OxBr. 8: 434 (1644). Han (dvs. dansken) kom och ganska när, med fördeel utaf lowen, / den han med största flijt oss twingade ifrå. KFÅb. 1912, s. 146 (1712). Smith 238 (1917). — särsk. (ngt vard.) i uttr. taga loven av ngn l. ngt (jfr ovan) i bildl. anv.: få överhand över l. överflygla l. överträffa ngn l. ngt. Den i vårt språk uttänkde renhet og grund-rykt, hvarigenom det tager loven av alle andre språk. LLaurel (1748) hos Hernlund Laurel 13. Göteborg kommer att ta loven av Stockholm. GHT 1934, nr 256, s. 13.
2) sjöt. förhållande(t) att lova l. kryssa l. hålla upp mot vinden; lovning; äv.: slag, vändning. Är winden knapp, så lägg på Lowen. Grubb 902 (1665). Vi gjorde några lofvar (med skeppet), vid hvilka mera förlorades, än vans. Fréville Söderh. 2: 86 (1776). Hålla Lofven. Röding SD (1798). Stött för lofven! UFlott. 2: 104 (1904; kommandoord). (†) (Skepparen) med sin Loof och Lää så mykket endtlig winner / At han een önskad Hampn för sig och Skippet finner. Spegel GW 73 (1685). — särsk.
a) i uttr. slå en lov l. lovar, göra en lov l. lovar; numera bl. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr b), ofta för att beteckna att ngn kretsar kring ngn l. ngt l. gör ngn sin kur l. dyl. HH 20: 173 (c. 1585). Ner uti blomstergården nu / Gingo allena två bofvar, / Slogo lofvar, slogo lofvar / Kring vår lilla fru. Bellman (BellmS) 2: 94 (c. 1767, 1791). En stor bisvärm .. slog en lof kring torget, som om den sökt husrum. Bremer Hem. 2: 140 (1839). Ända fram till Ulvsunda kom han och slog sina rädda lovar kring den gröna villan. Siwertz Varuh. 236 (1926). Hellström Storm 243 (1935).
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a); särsk. dels om sväng som ngn l. ngt gör i stället för att färdas (gå osv.) rakt fram, dels om försiktigt förfaringssätt (varigm man går på sidan om svårigheter l. söker undvika risker). Skogekär Bärgbo Wen. 96 (c. 1635). När dygd betienar sig af en förståndig lof. Eldh Vitt. 418 (1723). Här uppdagade Fritz haren .. Efter en lämplig lof kommo de honom inom håll. Jäg. 1897, 2: 91. SvD(A) 1931, nr 298, s. 3.
Ssgr (sjöt.): (2) LOV-BARDUN. använd för stöttande av bramstången vid kryssning. Dalman 4 (1765). Ramsten o. Stenfelt (1917).
Ssgr: lovbarduns-block,
-talja m. fl. —
(1) -BOG. (†) mot vinden riktad sida av ett fartyg. Rosenfeldt Tourville 59 (1698). SvTyHlex. (1872).
(1) -BRASS. (†) lovvarts brass. SkepCommSkepzb. 1689. ÖoL (1852).
(1) -GINA, r. l. f. anbragt vid svängbom l. reling på lovvartssidan för att stötta en masttopp vid ett fartygs kölhalning; jfr GINA, sbst.2 Pihlström SkeppAflöpn. 1: 187 (1796).
-GIRIG, se sp. 1104.
(2) -HÅLLARE, r. l. m. (†) fartyg som med lätthet kan hålla upp mot vinden. Röding 2: 109 (1796). Stjerncreutz (1863).
(1) -SIDA. (numera föga br.) lovvarts sida. Röding 2: 109 (1796). ArkBot. XI. 12: 20 (1912).
-VART, se LOVVART.

 

Spalt L 1097 band 16, 1941

Webbansvarig