Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKATIV lωk3a~ti2v, äv. lω3-, äv. 40~1, ngn gg 104, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet loc-. Anm. Ordet förekommer stundom i den lat. formen locativus. NF 8: 472 (1884), SvUppslB (1933))
Etymologi
[jfr t. lokativ, eng. locative, fr. locatif, nylat. locativus; substantivering av LOKATIV, adj.]
språkv. i vissa språk: kasusform begagnad för rums- o. tidsbestämningar o. angivande var l. när en handling ägt rum. Uppström GotBidr. 22 (1868). SvUppslB 15: 129 (1933).

 

Spalt L 1049 band 16, 1941

Webbansvarig