Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOCKA, v.4; ipf. -te; p. pf. -t.
Etymologi
[sv. dial. lokka; inf. har sannol. urspr. varit lykkia (jfr LYCKA, v.1), vars stamvokal ersatts av vokalen i pret. o. p. pf. (jfr Hedström SydsmålFolkm. 1: 315 (1932)); jfr samma utveckling i d. lukke]
(†) stänga. Innan lochta dörer. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 453 (i handl. fr. 1618). Spegel 1: 269 (1712).
Särsk. förb. (†): LOCKA UPP. öppna (en dörr). Spegel 1: 269 (1712). Moberg Gr. 66 (1815).

 

Spalt L 1019 band 16, 1941

Webbansvarig